• Foto: Daniel Elfvelin
    Framgångarna avlöser varandra för Monika Arvidsson, men alla medaljer är en bonus. Målet är att hela tiden bli en bättre förare.
  • Foto: Kenneth Arvidsson
  • Foto: Kenneth Arvidsson

England nya arenan för snabb racingtalang

Motorsport

Efter att hon snabbt blev Sveriges bästa förare i sin klass söker Monika Arvidsson nya utmaningar utomlands. I helgen gör 17-åringen sin andra tävling i England.

Sedan Monika Arvidsson bytte den lilla gokarten till klassen clubman har framgångarna avlöst varandra, men premiären 2016 var i struligaste laget. Efter den första dagens race kallades den då 15-åriga föraren till domarna via högtalarna på banan. På sociala medier hade de fått reda på att Monika var minderårig, vilket inte var tillåtet.

– Man var tvungen att vara 18 år, men det visste inte vi. Det var inte en jätterolig inledning men klockan elva på kvällen hade jag fått en dispens och fick fortsätta.

Därefter har hon dessbättre kunnat fokusera på rollen som förare och debutsäsongen slutade med en andraplats i serien.

– Första året gick det mycket bättre än jag tänkt mig så då höjde jag ribban lite och gick ut som segrare, säger Monika.

Dominerade serien

Totalsegern 2017 kom efter enbart pallplatser och vinster i fem av åtta deltävlingar och hennes framfart har inte gått obemärkt förbi. Hon har både fått en utmärkelse av bilklubben KAK Västra för sin anmärkningsvärda insats och nominerats till Ronnie Peterson-priset.

– Det är mycket som händer och det är kul att jag blir så uppmärksammad.

Redan som sexåring började Monika köra gokart efter att ha tittat på pappa som körde historisk racing. Farten och viljan att köra så snabbt som möjligt är drivkrafterna för Monika, drivkrafter som kom väl till pass när hon började köra i clubmanklassen där bilarna kommer upp i hastigheter kring 220-230 kilometer i timmen.

Allt större i England

Nu tar hon nästa steg i karriären genom att kliva ut på den internationella arenan, närmare bestämt England. Den här gången har Monika och hennes team lärt sig läxan om att ha nödvändiga papper och skaffat en seniorlicens. I början på juni skedde premiären på Donington Park där allt från kvaliteten på banan till arrangemanget var på en helt annan nivå än hon är van vid.

– Jämför man Sverige och England så är motorsporten mycket större där borta så det blir en helt annan atmosfär. Det var fantastiskt och jag försökte att njuta så mycket det gick.

På pallen direkt

Och framgångarna lät inte vänta på sig heller i England. För trots att det var ett större och tuffare startfält än hon är van vid, och att bilen hon kört dit från Sverige dessutom var tyngre än konkurrenternas, blev det återigen en pallplats när hon slutade tvåa i tävlingen.

– Jag var lite mer nervös än vanligt i och med att jag var nykomling och aldrig kört där tidigare och jag ville verkligen inte göra fel. Jag övade mycket på en simulator innan så att jag lärde mig banan, det gjorde en hel del, men nackdelen med en simulator är att man inte får höjdskillnaden på samma sätt.

Trots alla pallplatser så fokuserar Monika inte på medaljerna.

– Jag vill bara vara så snabb som möjligt och tävla mot mig själv och tänka på vad jag kan förbättra, för det finns hela tiden saker som går att göra bättre. Att det har gått så bra är en bonus.

Inte lika snäll

Under de två åren i clubmanklassen har Monika samlat på sig erfarenhet som utvecklat henne på många sätt.

– Det handlar om hur jag hanterar bilen, körteknik, lite strategier, till exempel att inte köra för hårt i början så att däcken överhettas.

Snabbheten har funnits från början och hon har också kämpat för att bli en bättre närkampsförare.

– Jag har varit lite för snäll, men har börjat våga ta för mig mer och dyka in, förklarar hon.

Redan innan starten försöker Monika förutse händelseförloppet och planera sin väg fram till täten, vilket är extra viktigt i England.

– Det är större startfält, jag tror att det var 24 bilar på Donington, så det krävs mer av föraren för att ta sig igenom startfältet.

Ensam tjej i Sverige

Av de 24 förarna var fyra tjejer, vilket var fyra fler än i den gångna säsongens svenska tävlingar. Hon blev då ensam tjej efter att ha haft sällskap av ytterligare en kvinnlig förare under sitt första år. 

Varför tror du att det är så få tjejer?

– Jag tror bara att tjejer inte hittat intresset, det är inte så många som prövat på och sett hur roligt det är.

Säsongen fortsätter nu med en långloppsserie i Sverige och ytterligare två tävlingar i England. Från lördag till måndag tävlar hon på Snetterton Circuit och i oktober på den än mer klassiska Silverstone, där det även körs formel 1-tävlingar. Utöver den sportsliga utmaningen har valet att börja köra i England även en ekonomisk aspekt. Racing är dyrt och de engelska tävlingarna är ett bra skyltfönster i jakt på sponsorer.

Dröm om Le Mans

Nästa år tar Monika studenten från Lerums gymnasium och hon planerar att plugga till civilingenjör. Men samtidigt vill hon inte lägga ner racingen utan hoppas snarare att kunna trappa upp satsningen och delta i hela den engelska serien. Drömmen är också att få köra 24-timmarsloppet i Le Mans, Frankrike.

– Det är snabba prototypbilar som är lite lika den jag kör nu. Bilarna går som strykjärn, de sladdar inte utan har en otrolig väghållning och det gäller mest att våga hålla plattan i mattan.