Karin Manzoor. Foto: Daniel Elfvelin

Krönikan: Vem är svensk? Och varför är det så viktigt?

KRÖNIKAN

Jag är svensk och har alltid känt mig svensk. Min far var halvdansk, min mor heldansk och en del av mina förfäder från Teschen i Böhmen, därav familjenamnet Tesch. Jag har aldrig blivit utsatt för att inte vara svensk och har aldrig någonsin reflekterat över det. Men, nu verkar det vara mycket väsentligt.

Det viktigaste för mig har alltid varit att vara människa, human på engelska, som enligt ordboken betyder vidsynt, medmänsklig, tolerant och barmhärtig. Sveriges värdegrund har i decennier varit : allas lika värde, och det ska vi vara stolta över, men var har den tagit vägen?

Det förefaller vara ett krav att man är född i Sverige och inte bara det, det krävs av svenska föräldrar.
Vi är trots allt ett litet land i norr, men svenskarna reser mer än någonsin och min erfarenhet är att det ger en kunskap, vidsynthet och ett öppnare sinne. Jag börjar dock tvivla på den tesen när en fotbollsspelare i det svenska landslaget blir utsatt för grov rasism för att han är född av utländska föräldrar, har en annan hudfärg, som vi kämpar oss till på sommaren och dessutom kan flera språk. Jag ser honom, som en tillgång, som har kämpat, tagit sig till landslaget och är stolt över att försvara Sverige. Det borde vi hylla!

Forskningen har ju ännu inte nått dit att vi kan välja var och av vem vi föds. De flesta föds förhoppningsvis av kärlek var de än befinner sig och så kommer det att fortsätta. Att en liten del av jordens befolkning föds i Sverige är ju en ren slump och vi är inte särskilt många. Alla andra miljoner är födda någon annanstans och enligt forskarnas rön härstammar vi alla från Afrika.

Jag har svenskt personnummer, svenskt pass och svenskt förnamn, men börjar för första gången tvivla på om jag kan klassas som svensk. Missförstå mig inte. Jag är gärna halvdansk med ett iranskt efternamn och ett böhmiskt familjenamn.

  • Karin Manzoor