lägger grunden. Sommaren är viktig för Oliver Praetorius och Jelizaveta Kopaca. Det är nu de gör förberedelserna som ska utveckla dem till säsongsstarten i höst. Foto: Daniel Elfvelin

LKK skriver historia med blågul duo

Konståkning

2017 blev Oliver Praetorius den fjärde killen i Lerums Konståkningsklubb att ta plats i blågult och i Jelizaveta Kopaca har klubben nu också fått sin första landslagsmeriterade tjej. De tillbringar nu sommaren i olika ishallar för att komma i bästa möjliga form inför hösten, som innehåller stora utmaningar.

Adrian Schultheiss, Trevor Bergqvist och John Olof Hallman är namnen på LKK:s tidigare landslagsåkare. Oliver Praetorius och Jelizaveta Kopaca gör trion till en kvintett och för första gången har klubben två representanter i landslaget.

Oliver tog plats i höstas och får fortsatt förtroende i juniorlandslaget i höst medan vännen Jelizaveta, som lämnade Isdala Konståkningsklubb för Lerum i våras, tappade sin ordinarie plats. Detta efter att ha missat Svenska Konståkningsförbundets gräns med lika minimala som retsamma 0,5 poäng. Hon har dock fortsatt en fot bland landets främsta åkare som en så kallad utmanare till juniorlandslaget med möjligheten att ta klivet in igen.
– Jag kan komma in efter vilken tävling som helst. Första elitserietävlingen är i september och jag kommer in om jag presterar bra, säger Jelizaveta.
Oliver tycker att det blivit ett lyft på träningarna sedan Jelizaveta kommit in i gruppen.
– Det är viktigt att träna med åkare som är på ungefär samma eller bättre nivå än en själv och Liza (Jelizaveta) kan göra trippelhopp precis som jag. Nu är vi tre stycken i klubben som klarar det. Min kompis Måns (Westman) klarar också tripplar, säger han.

Ingen press
Jelizaveta tycker att det gått snabbt att acklimatisera sig.
– Jag trodde att jag skulle känna mer press att visa att jag är bra, men det har gått väldigt bra. Åkarna jag tränar med är härliga, alla är snälla och peppar varandra, säger hon.
De lämnar säsongen 2017/18 bakom sig med lite olika känslor. Jelizaveta förklarar med en skeptisk min att hon inte är helt nöjd med det gångna året, men tycker samtidigt att hon tagit vissa steg framåt och är nöjd att hon lyckades prestera väl på de största tävlingarna då hon kom trea i SM och tvåa i elitseriefinalen.

Oliver, som startade höstens tävlingar efter en skadefylld säsong, har tagit pallplats efter pallplats både i Sverige och utomlands och förbättrat sitt personliga rekord från 92 till 121 poäng. Jelizaveta sätter ord på hur imponerande framstegen är.
– Varje poäng är ganska stort så att förbättra sig med nästan 30 poäng är jättebra, enormt bra, säger hon.
– Jag har fått vara skadefri och förbättrat tekniken, är stadigare i hoppen, stadigare i allt, jag känner mig säkrare. Tidigare kunde jag känna att ”jag kanske ramlar”, men nu tänker jag istället att ”jag klarar det”, säger Oliver själv.
Så det handlar också om självförtroende?
– Ja, och när jag kom med i landslaget i höstas ökade självförtroendet och jag vill visa att jag hör hemma där och tränar lite hårdare, skärper mig mer.

Säkra hopp
Olivers styrka är hoppen där han har få om någon jämbördig åkare i sin åldersklass. På datorskärmen i sitt rum plöjer han youtube-klipp för att hämta inspiration.
– Olivers hopp ser så lätta ut och nu har han blivit mer stabil, man ser redan på ingångarna att han kommer att sätta dem, säger Jelzaveta.
Hennes stora styrka är åkningen.
– Hon åker extremt, extremt snyggt, säger Oliver med eftertryck.
– Liza har en ”effortless speed”, det ser inte ut som att hon tar i och hon är bra på att uttrycka känslor i sina program, säger Oliver.

Kommande säsong vill båda tävla utomlands i grand prix-tävlingar för juniorer, därefter är siktet inställt på junior-VM och på sikt hägrar OS i Peking 2022.
Hur ser planen ut för att nå dit?
– Vara bättre än alla andra, svarar Jelizaveta snabbt.
– Och träna smart, inte för hårt så att man skadar sig, säger Oliver, som blivit noggrann med prehabträningen efter sina skadebekymmer.
– Man måste lyssna på kroppen, instämmer Jelizaveta.

När vi träffas har det varit värmebölja ett par veckor. Vi sitter på altanen hemma hos familjen Praetorius med utsikt över deras pooldäck och en klanderfritt skött trädgård med kortklippt gräs och välansade träd. Kort och gott ett perfekt sommarhäng för den som gillar att slappa och bada i 30-gradigt vatten. Oliver tycker om att varva ner här men ser samtidigt fram emot förberedelserna inför hösten. Det är länge sedan isen i Vättlehallen smältes ner, dessbättre finns det andra rinkar där isarna ligger kvar och för både Oliver och Jelizaveta väntar läger efter läger i sommar.
– Jag är på läger sex, sju veckor. Det är ofta på sommaren man utvecklas mest, i teknik och allt. Jag kommer att vara i ishallar hela sommaren, men jag klagar inte, säger Jelizaveta.
I LKK är man stolta över sina representanter bland de totalt 21 landslagsåkarna, som utgörs av tolv ordinarie åkare och nio utmanare.
– Det är få svenska klubbar som har åkare i landslaget och ännu färre som har två åkare med, säger Helena Rosén Andersson, ordförande i klubben.

Hon ser detta som ett kvitto på att LKK har en bra organisation och tränare på hög nivå. Oliver och Jelizaveta betonar vikten av bra tränare, och inte minst tränare som man klaffar med. De förklarar att det måste finnas ett starkt band, en kommunikation som sträcker sig längre än de verbala samtalen. Tränare och adept måste förstå varandra utan och innan.
– Jag tränade i Landvetter förut och där finns jättebra tränare, men det funkade inte och det var därför jag bytte till Lerum, berättar Oliver, som istället hittat rätt tillsammans med Girts Jekabsons i LKK.

Gillar disciplin
Jelizaveta tycker att det ska bli spännande att ta del av Girts kunskaper, men hennes huvudtränare är liksom tidigare den meriterade duon Galina och Evgueni Loutkov. Deras flytt till LKK var anledningen till Jelizavetas klubbyte. Hon trivs med deras mentalitet som hon tycker präglas av en lagom dos rysk disciplin. Jelizaveta flyttade själv till Sverige från Lettland för fyra år sedan och därifrån är hon vad vid en träningskultur med höga krav.
– Det är det som är kul och som gör att man utvecklas. Men mina tränare gör det på ett lite mer pedagogiskt sätt, de tvingar inte utan förklarar vad träningen leder till, säger Jelizaveta, som nu vill ta sin konståkning till en ny nivå.
– Nästa säsong känns som att den kommer att bli min säsong, för nu tar jag träningen mer på allvar.
Oliver tar steget från ungdoms- till junioråkare.
– Det blir jobbigare för jag kommer att ha längre program med fler element, men det känns roligare. Nu börjar allvaret.