Namninsamling för den unga Lill

Val 2018

Hur väcktes ditt politiska engagemang?
– Jag växte upp i Särö under en period med stor inflyttning. Det innebar att jag inte fick gå i den närmaste skolan de första åren. Sedan, i tredje klass, hade de byggt nya skolor vilket innebar att jag skulle sluta i min gamla och börja i en skola som låg närmare där vi bodde. Men jag ville gå kvar med mina kompisar. Vi hade en namninsamling som hette Låt Lill gå kvar med Valldabarnen. Det gick bra. Jag fick gå kvar.
– När jag gick i sjuan hände en annan sak, jag hade blivit vegetarian och på den tiden krävdes läkarintyg för att få äta vegetarisk mat. Då hade vi en ny namninsamling som handlade om rätten att få äta vegetarisk mat. Det gick också bra.
– Sedan startade jag och en kompis ett politiskt parti inför valet 1976, DVP, de vettigas parti, varför skulle man inte vilja rösta på det, säger hon med ett skratt.

Varför valde du just Liberalerna (tidigare Folkpartiet)?
– Jag gick med i Folkpartiet 2003, dagen efter att Anna Lind hade mördats. Jag tänkte att ska vi ha en demokrati så måste vi ha människor som engagerar sig och Folkpartiet hade en politik som stämde överens med mina åsikter.

Har du någon politisk förebild?
– Ja, Barbro Westerholm, en 85-årig Liberal som ställer upp i valet i år igen. Hon brukar säga att politik är som ett maratonlopp, det är de uthålliga som vinner. Hon visar vilken kraft det kan finnas i människor hela livet. Tyvärr finns ofta en åldersdiskriminering och det gör mig förbannad.

Vad är ditt politiska mål?
– Att vässa skolorna så att varje elev kan nå sin fulla potential och att öka respekten för äldre människor. Livet ska levas hela vägen.

Vilket annat parti skulle du rösta på om du var tvungen att välja något annat än ditt eget?
– Det är naturligtvis en hypotetisk fråga, men i så fall på det parti som står närmast mig som liberal och det ser olika ut över tid. Just nu är det väl Centerpartiet.

Vilka är dina personliga hjärtefrågor?
– Skolan och äldreomsorgen

Vilken politisk händelse har påverkat dig mest?
– Redan som barn reagerade jag på att stora länder invaderade små länder. Den lilla ska inte alltid behöva vika sig för den stora. På samma sätt ska inte individen alltid behöva anpassa sig efter kollektivet.
– Vi reste mycket när jag var barn och jag tyckte att det var konstigt med Berlinmuren och apartheidsystemet i Sydafrika, det där var inte rimligt ens för ett barn.