Foto: Daniel Elfvelin
Katarina Kuzmanovic.

Katarinas mission: rädda planeten

Val 2018

När väcktes ditt politiska engagemang?

– Jag blev intresserad av miljö när jag pluggade biologi på universitetet. När jag sedan fick barn tänkte jag att jag måste göra något för att kunna övlämna planeten i ett bättre skick. Så som vi behandlar den nu, allt ifrån användning av antibiotika samt övergödning och utfiskning av haven är vansinne, jag får ångest bara jag tänker på det. Jag väntade till barnen blev lite äldre och klara med simskolor och annat, sen kände jag att nu kan jag satsa på på politken och se om jag kan göra något.

Varför valde du just Miljöpartiet?

– Partiets ideologi överensstämmer med mina åsikter, att vara solidarisk mot människan, djur och natur och kommande generationer.

Har du någon politisk förebild?

– Ingen jag kan komma på. Jag blir influerad av många, men jag har ingen förebild.

Vilket är ditt politiska mål?

– Jag gör detta så länge jag tycker att det är roligt och har faktiskt inget mer politiskt mål än så. Jag tänker att det kommer att uppstå situationer och tillfällen att göra nya saker och då tar jag ställning när de kommer.

Om du blev tvungen att rösta på något annat parti än ditt eget, vilket skulle det vara?

– Jag brukar säga FI för jag är en stor feminist. Hade FI varit bra på miljö hade jag röstat på dem, men de är inte lika bra på miljö som Miljöpartiet tyvärr.

Vilka är dina personliga hjärtefrågor?

– Miljön och klimatet, jag får ångest när jag tänker på det och folk är inte medvetna om hur illa ställt det är. En annan fråga är hur vi får in fler invandrare i politiken och kommunfullmäktige. Det är svårt att få invandrarna att gå till valunorna och jag vet inte om det är språkliga barriärer eller ointresse. Jag vill ha större mångfald.

Vilket politisk händelse har påverkat dig mest?

– Jag kommer från Balkan och när Tito dog så var det jättestort. Jag minns att jag satt i skolan och tittade på tv, alla grät och det var nationell sorgedag. Jag var så pass liten att jag hade svårt att greppa varför det var så stort, men det fanns en stor lojalitet och en kollektiv sorg.