När blir det verklighet?

lt-debatt

Svar till kommunen från Boende mot buller i Lerum.
Vi tackar Per-Ola Johannesson, verksamhetschef på miljö-och bygg, för svaret på insändaren ”Lerums kommun kan göra mycket mer åt bullret”.
I sitt svar gav Johannesson beskedet att Lerum kommer göra mer åt bullret från E20, och fler investeringar är att vänta. Vi ser med tillförsikt fram emot kraftfullare tag för att åstadkomma en bättre ljudmiljö och således en mer attraktiv kommun för alla oss som valt bort storstadens utbud och puls mot sjöar, skogar och levande landsbygd. Detta tycker vi rimmar illa med motorvägens ständiga brus. Och buller – det går ju faktiskt att göra något åt.

Boende mot buller i Lerum är inte är synonymt med Naturskyddsföreningen Lerum. Vi är ett informellt nätverk av boende i kommunen som arbetar för en bättre ljudmiljö (mer om detta kan man läsa på facebook.se/lerumsbuller).
Några av oss är engagerade i Naturskyddsföreningen, andra är ”typiska” Lerumsbor – villaägare, föräldrar och pendlare – som är trötta på den dagliga bullermattan över Lerums tätort. Vi är också kunniga landskapsarkitekter, före detta kommunala miljöchefer, miljökonsulter och geotekniska ingenjörer som vet att bullret i Lerum går att åtgärda.

Våra åsikter med kommunen går isär när det handlar om:
1. Kommunens handlingskraft i bullerfrågorna.
2. Hur framgångsrikt kommunen med genomförda åtgärder har minskat det faktiska bullret.
Vad gäller genomförda åtgärder efterfrågar vi en större transparens kring bevisad effekt. Påståendet att ”1 000 människor upplever en betydligt bättre ljudmiljö tack vare projekten” Noisun och Södra Långvägens bullerskärm måste ledas i bevis med kvalitativa data för att bli trovärdigt.

Vi välkomnar också mer information och en närmare dialog med Lerums kommun om de åtgärder mot trafikbullret som prioriteras i den närmsta framtiden. I sitt svar hänvisar Johannesson till den tio år gamla Bullerföpen (fördjupad översiktsplan för buller). Här framhålls bland annat hastighetssänkningar, tyst asfalt, bullerskärmar och skärmande bebyggelse.

Fördelen med hastighetssänkningar och tyst asfalt är att det är åtgärder som ger effekt i hela påverkansområdet, till skillnad från bullerskärmar och skärmande bebyggelse. Punktvis insatser kan visserligen ge bra bullerdämpning för direkt bakomliggande bebyggelse – men effekten avtar drastiskt med avståndet. Skärmar och bebyggelse tenderar också att reflektera ljudet och ökar således bullret på motsatt sida. Något som boende i Södra Lerum med flera områden vittnat om.

Hastighetssänkningen på E20 från 110 till 100 kilometer i timmen är ett steg i rätt riktning. Men inte tillräcklig. En sänkning till 80 kilometer i timmen skulle i dagsläget ge den snabbaste och mest effektiva bullerdämpningen. Om Borås, Kungälv och Partille med flera kan övertyga Trafikverket om motsvarande hastighetssänkning för bättre ljudmiljö, varför kan inte Lerum?

I övrigt skriver Johannesson utförligt om till exempel etablerade naturreservat, bygglovsrabatter och Växtrum – måhända kloka och väl avvägda investeringar för kommunen, men bullret kvarstår.
Detta vill vi, medborgare i Lerums kommun, påverka. Därför finns Boende mot buller i Lerum, och det medborgarförslag där vi uppmanar kommunen, att i samråd med Trafikverket, ta fram en åtgärdsplan mot bullret.

  • Boende mot Buller i Lerum