Berättar i hopp om att kunna hjälpa andra

Lerum

Utkomsten för deras dotter blev värsta möjliga. Nu hoppas Shirin Damsaz och Hossein Pour Ibrahim att deras tragedi ska kunna hjälpa någon annan.

19-åriga Nina var hemma i villan i Lerum med sin pappa Hossein när hon blev sjuk. Hennes mamma Shirin var hos släktingar i Iran. Nina kunde inte prata men hon förmedlade att hon hade ont i huvudet och ganska snart kräktes hon också. Det var uppenbart att tillståndet var allvarligt och Hossein ringde 112.

Ambulansen åkte till Borås sjukhus.

– Jag ville att de skulle åka till Sahlgrenska, eftersom vi har varit där tidigare, men ambulanspersonalen sa att det var bättre att vi åkte till Borås, förklarar han.

Efter att de anlände till akutmottagningen hade personalen där stora svårigheter att ta prover på Nina.

– Inför proverna sa jag att de skulle ge henne något lugnande eftersom hon är svårstucken och dessutom tycker väldigt illa om att ta prover. Men de sa att de skulle försöka utan lugnande medicin. Det gick inte bra. Nina var stressad och hade huvudvärk och var dessutom rädd för sprutan, de var fyra personer som höll fast henne för att ta prover, säger Hossein.

Efteråt kräktes Nina och fick sedan dessutom ett epilepsianfall.

Hossein försökte flera gånger förmedla att det troligen var något som inte stod rätt till med Ninas shunt, som såg till att vätska som annars samlades i hennes huvud rann ut därifrån. Han lyckades inte.

Så småningom beslutades det om röntgen och då fick Nina lugnande medel, vilket innebar att förutom röntgen kunde också proverna tas i sin helhet. Enligt röntgen såg allt bra ut.

Läkaren bedömde i detta läget att det var migrän, men Nina hade aldrig tidigare haft migrän. Han skickade hem dem.

Hossein var förvånad över att det aldrig kom någon neurolog och tittade på Nina.

Det lugnande medlet satt i ett tag och Hossein hoppades att dottern faktiskt var bättre. På natten blev hon dock sämre igen. Då ringde han Alingsås lasarett, men där bad man honom ringa sjukvårdsupplysningen, vilket han gjorde. Där sa de att han skulle ge henne vätskeersättning och avvakta.

På morgonen därpå gav Hossein Nina hennes medicin inblandad i yoghurt. Hon kunde behålla maten i några timmar, sedan kräktes hon på nytt. Då bestämde han sig för att åka till sjukhus igen.

– Man vill lita på läkare men jag ville inte åka tillbaka till Borås sjukhus. Jag upplevde att läkaren inte behandlade henne bra, han skulle ha kallat dit någon som hade specialkunskap om hjärnan, så vi åkte till Alingsås lasarett istället. Jag vet inte om det var rätt eller fel, men det var så det kändes, förklarar han.

Vid inskrivningen i Alingsås bad han dem att inte skriva att hon har migrän, eftersom detta fanns med sedan besöket dagen innan.

– Men de lyssnade inte på oss. Jag sa också att det behövs en ny röntgen, att det är något med shunten i huvudet, säger han uppgivet.

I efterhand har han fått reda på att personal i Alingsås ringde Sahlgrenska sjukhuset, och att man där sa att det räckte med den röntgen man hade tagit i Borås.

Han försökte också få dem att ge Nina dropp, eftersom hon hade kräkts så mycket. Men även detta utan att lyckas.

Under tiden på sjukhus försökte han vid flera tillfällen förmedla till personalen att Nina blev allt sämre. Men det var förgäves.

Hossein förklarar med tårar i ögonen:

– Min dotter satte sig upp och slog ut med armarna. Hon kunde inte prata men jag vet att det betydde ”pappa, hjälp mig”. Men det kunde jag inte.

– Det är det värsta jag har varit med om.

Det var sista gången han såg Nina vid medvetande.

Slutligen gjorde man en ny röntgen, och då visade det sig att det var som Hossein hade befarat. Det var stopp i shunten och allt mer vätska samlades i huvudet.

Situationen var så akut att läkarna i Alingsås fick göra en operation och ta bort vätska. Flera timmar senare anlände hon till Sahlgrenska sjukhuset.

– Det dröjde alldeles för länge. Nina hade kunnat räddas om det inte hade tagit så lång tid, säger paret.

Hossein och Shirin hade tät kontakt under de här dagarna. Hon avbröt sin resa för att komma hem.

– Jag förstod att det var allvarligt när han grät i telefonen, men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle sluta med att Nina inte finns kvar hos oss, säger hon med tårarna rinnande ner för kinderna.

Efter några dygn på Sahlgrenska sjukhuset förklarades Nina hjärndöd. Föräldrarna var utom sig av sorg.

De fick frågan om de kunde tänka sig att donera dotterns organ.

– Det gjorde vi. Självklart. Det känns bra om hon kunde hjälpa andra, säger familjen.

Paret förklarar att de vill berätta sin historia i hopp om att kunna hjälpa andra. De vill uppmana läkare att lyssna på föräldrar, för föräldrar känner sina barn och vet hur de brukar vara och må.