• Johan och Felizia Shin. Foto: Daniel Elfvelin
  • Felizia Shin. Foto: Daniel Elfvelin
  • Johan Shin. Foto: Daniel Elfvelin
  • taekwon-do-palatset. Johan och Felizia fick intrycket att idrott står högt i kurs hos de nordkoreanska ledarna. Varje idrott hade sin egen stora anläggning. Här besöker de taekwon-do-palatset i samband med en uppvisning. Då alla personer är likadant klädda är det svårt att se att hela den bortreläktaren är full av åskådare. Foto: Felizia Shin
  • 100-årsdag. Taekwon-don:s grundare Choi Hong Hi avled 2002. Hade han levt idag skulle han ha fyllt 100 år den 9 november 2018. Det var för att minnas sin mästare som kampsportsutövare från hela världen tog sig till Nordkorea. Foto: Felizia Shin
  • Grå och trist. Så upplevde Johan och Felizia huvudstaden Pyong- yang, där de tillbringade alla sex dagar under sin resa. Foto: Felizia Shin

Drömresa med bitter eftersmak

Personligt

TOLLERED: Tillsammans med en exklusiv skara taekwon-do-utövare från Sverige fick Johan och Felizia Shin åka till Nordkorea för att hedra kampsportens bortgångne grundare. Det var en resa som far och dotter väntat på i flera år, men åter på svensk mark längtar de inte tillbaka.

Nordkorea har pekats ut som världens mest slutna land och robotuppskjutningar och spända relationer med USA har skapat stora rubriker de senaste åren. Kritiken mot landets ledare med Kim Jong-Un i spetsen har varit massiv och skräckhistorierna avlöser varandra.

Samtidigt är det ett land som fascinerar många, bland dem Johan och Felizia Shin som sedan fem år tillbaka driver Lerums Taekwon-do i Tollered. Landet betyder något speciellt för många taekwon-do-utövare, då grundaren Choi Hong Hi föddes i Hwa Dae i nuvarande Nordkorea.

Vid två tidigare tillfällen har far och dotter varit på väg att resa dit. Första gången planerna gick i stöpet var när Nordkorea ställde in sitt värdskap för VM av rädslan för ebolaviruset. Istället arrangerade man VM 2017, men då valde Johan och Felizia att stanna på hemmaplan på grund av den politiska instabiliteten.
I december kom en ny chans. Som två av sex personer från Sverige blev Johan och Felizia inbjudna till en ceremoni där utövare från hela världen hedrade Choi Hong Hi, som skulle ha fyllt 100 år den 9 november 2018.

– Vi är väldigt intresserade och har läst många böcker om Nordkorea och det kändes speciellt att få åka dit och träffa så många grand masters, de högsta av de högsta inom taekwon-do:n, förklarar Felizia.

Böckerna är författade av personer som flytt landet och målat upp en dyster bild av förhållandena, men det var ändå svårt att föreställa sig hur besöket skulle gestalta sig.
Redan på flygplatsen blev de varse om att de kommit till ett resmål som är helt väsensskilt från allt annat de varit med om. Till utseendet skiljer den sig inte från andra flygplatser i världen, men ankomsttavlan informerade endast om deras plan från Peking och en folktom flygplats följdes av en busstur genom ett öde och kolmörkt stadslandskap till hotellet i Pyongyang.

– Allt var väldigt speciellt, det var som att ha fotboja och vara utan internet, sammanfattar Johan vistelsen.

Nu väntade en sex dagar lång resa med ett intensivt propagandamaskineri och korta tyglar från start till mål. Två guider följde med var de än gick. De fick inte gå ut från hotellet på egen hand och på rundvandringarna fick de aldrig lämna gruppen.

– Vi fick en tillsägelse en gång bara för att vi råkade gå lite framför de andra. Det var som om vi var en dagisklass på väg till biblioteket där en fröken skulle gå först och en längst bak, säger Johan.

Känslan av att hela tiden vara övervakade blev allt mer obehaglig och Johan och Felizia blev ständigt utfrågade om allt möjligt. Anledningen var uppenbar: Johan är född i Sydkorea, som de besökte bara för ett år sedan, och de har ett sydkoreanskt efternamn.

– Jag försökte förklara att jag var adopterad men det vet de inte ens vad det är, det existerar inte där, säger Johan.

De målar upp bilden av en grå och trist stad där de inte såg någon le på hela resan. Överhuvudtaget syntes få människor på gatorna.

– Och alla man såg gick i samma tempo, ingen stressade, inte ens barnen sprang, säger Johan.
– Det var som om de halvmarscherade hela tiden, alla gick med samma sätt med armarna, tillägger Felizia, och visar en robotlik rörelse med raka armar som svänger fram och tillbaka längs med sidorna.

Sportsligt hade de förväntat sig något helt annat. Med hela världens samlade taekwon-do-kunskap på plats fanns möjligheter till ett stort utbyte, men dessvärre blev det inte mycket erfarenheter att ta med sig hem till klubben.

– Jag trodde att det skulle vara mer träningar, men det var bara ett pass, säger Felizia.

Det är många som fått uppleva hur deras drömresmål inte levt upp till förväntningarna, men det är nog få som har känt en så stor lättnad som Tolleredsduon gjorde när de landade i Peking igen.

– Jag tyckte att det kändes mer spännande och fascinerande innan. Hela atmosfären var så tryckt, det är svårt att beskriva. Men hade jag inte åkt dit skulle jag alltid undra hur det skulle vara, säger Felizia.
Johan:
– Resan har stillat nyfikenheten även om vi så klart fick se det de ville att vi skulle se. Men frågan om jag skulle vilja åka tillbaka? Nej, jag tror inte det.