Foto: Leif Lundell

Firande som väcker starka minnen

Sport

ÅRETS LAG: När två lag spelat sig fram till kvalfinalen 2018 stod det klart att innebandylerum kunde gnugga händerna och se fram emot hetast tänkbara möte – derby mellan FBC Lerum och Floda IBK. Och avslutningen blev precis så välregisserad som gick att önska. Minnena väcks till liv hos spelare och ledare i FBC när de återberättar historien om hur de tog sig till Allsvenskan.

Det är tisdagskväll i Rydsbergshallen. Floda håller på att avsluta sin träning och det är dags för Lerum att starta sin. Då sker något ovanligt – lagen börjar med en gemensam övning. För att få en mer autentisk matchsituation över de power play och box play mot varandra.

För ett år sedan hade den här synen varit fullständigt otänkbar. Då kämpade båda lagen för en plats i det allsvenska kvalet och ville inte avslöja några taktiska hemligheter för varandra, och väl i kvalet skulle de komma att ställas mot varandra. Detta efter att Lerum besegrat Alingsås i två raka matcher och Floda slagit ut Lidköping. Sett från perspektiv som rivalitet, spänning och publikintresse väntade nu en drömfinal, men det fanns de som hellre sett ett annat motstånd.

– Vi har haft lättare för Lidköping men ett dåligt facit mot Floda, konstaterar Richard Westman, idag assisterande tränare men då en av spelarna.

Lagkaptenen Anton Olofsson håller med.

– Jag hade valt Lidköping alla dagar i veckan, Floda är en tuffare motståndare, säger han.

Grannen förde respekt med sig och det med all rätta, skulle det visa sig, för kvalfinalen blev nervkittlande. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Resan mot Allsvenskan började betydligt tidigare än så. Efter degraderingen från Allsvenskan 2016 drabbades laget av spelarflykt, men trots det spelade man sig ända fram till kvalfinal 2017. Där var man bara tre sekunder från en omedelbar återkomst till näst högsta serien när Östra Jönköping lyckades vända och ta den allsvenska platsen.

Spelarna tog dock med sig erfarenheterna från hetluften i kvalet och dessutom värvade Lerum flera starka namn inför den gångna säsongen. Laget framhölls som den stora favoriten men under hösten fick man inte riktigt spelet att stämma. Och även om omgivningen förväntade sig en enkel resa mot Allsvenskan visste de inblandade att det fanns ett tufft jobb att göra.
Med många spelare som kom och gick både innan och under seriens gång förändrades förutsättningarna gång på gång. Dåvarande tränarduon Mattias Flodén och Staffan Hjalmarsson beskriver situationen som ett ständigt pusslande när nya konstellationer bildades och man hela tiden arbetade för att bevara tryggheten i gruppen.

Lerum låg och slirade kring kvalstrecket när vändningen kom, för exakt ett år sedan.

– Sportlovet blev en nyckelvecka, säger Staffan Hjalmarsson.

Då lade tränarna lade upp strategin inför avslutningen av säsongen och hade två nya starka kort på hand – de tidigare Superligaspelarna Joakim Fors och Oscar Eriksson Elfsberg som anslutit till laget efter utlandsresor. Efter sportlovet skulle det inte bli fler förluster. FBC avslutade grundserien med fem raka segrar och därefter segrar i kvalets fyra matcher.

Men Floda blev en stenhård nöt att knäcka. Lerum vann den första matchen med 5–2 och skaffade sig matchboll. När vi kommer fram till det här läget av den långa säsongen stannar Mattias Flodén och Staffan Hjalmarsson upp länge och suger på karamellen. De konstaterar hur känslorna väcks till liv när de detaljerat berättar om den andra matchens alla skeenden. Med ledning 4–2 i sista perioden hade Lerum ett starkt grepp, men Floda lyckades komma ikapp och i förlängningen tvingades Lerum mest att värja sig från en motståndare som fått vittring på en tredje match.

Men fler mål skulle det inte bli innan det var dags för straffavgörande och då var Anton Olofsson segerviss.

– Jag visste att vi hade bättre straffskyttar och min magkänsla sa att det skulle gå vägen.

Han spelade själv en av huvudrollerna när han satte Lerums sista straff.

– Robin (Kulpakko) är inte så stor och satt långt inne vid mållinjen. Jag sköt över benet, den brukar sitta när jag skjuter där, säger han.

Sedan var det dags för målvakten Viktor Wedlin att bli den verkliga matchhjälten. Flodén/Hjalmarsson hjälps åt för att rekonstruera sekvensen. Staffan Hjalmarsson visar med en gungande rörelse hur Wedlin fintade med överkroppen och armarna medan Mattias Flodén sätter sig på knä på golvet och fläker upp ena benet bakom sig. Bollen tog på benskyddet och den Allsvenska platsen var bärgad.

På läktaren var Anna Ström, herransvarig, nu snabb som en vessla när hon slank iväg och hämtade guldhattarna.

– Lomis (Mats Lomander) sa till mig flera gånger att hämta dem men det finns ju skrock i det här, jag ville inte hämta dem innan det var klart. Men jag hann ut på plan i tid, säger hon.

Med guldhattarna på kunde spelare och ledare fira triumfen som för alltid lär vara en höjdpunkt i deras karriärer, och nu alltså resulterat i utmärkelsen Årets lag 2018.

– Jag tycker att det känns fantastiskt stort och minnena från förra säsongen kommer tillbaka. Jag ser förväntningarna i pojkarnas ögon och ser finalen som i filmsekvenser och hur vi vrålade till varandra, säger Staffan Hjalmarsson och riktar blicken mot sin tränarkollega.
– Det är hedrande att få ett sånt här pris, tillägger Mattias Flodén och fortsätter:
– När man vinner tänker man på att man gjort något jättebra och är nöjd, men man tänker inte på alla andra människor runtomkring som också bryr sig. En sån här utmärkelse är ett kvitto på allt stenhårt arbete vi gjorde.