• Erik Bohman. Foto: Fredrik Wållgren
  • Elvira Carlén. Foto: Fredrik Wållgren
  • Kalle Wållgren. Foto: Fredrik Wållgren
  • Arvid Backteman. Foto: Stina Pettersson

Flera medaljer i JSM

Friidrott

Friidrottarna från Lerum hade lyckats väl med att toppa formen inför helgens junior-SM. Det blev flera medaljer under tävlingarna i Växjö.

Inför mästerskapet hade de åtta JSM-deltagarna i Lerum Friidrott visat sig starka på träning och även i skarpt läge presterade de väl. Facit blev tre medaljer och idel topp tio-placeringar.

I F19-klassens höjdhopp klarade Elvira Carlén samtliga höjder på första försöket upp till 1,70 meter, vilket är en centimeter från hennes färska personbästa i mångkamps-SM. På 1,72 tog det stopp, men resultatet räckte till en silvermedalj.

Klubben fick ytterligare ett höjdhoppssilver genom Erik Bohman i P17-klassen. Han slog personligt rekord med 1,86 på första försöket och hade även bra försök på nästa höjd, 1,88.

Även 400-meterslöparen Kalle Wållgren slog personligt rekord i finalen i P19-klassen.

– När det var dags att gå in på gemensam bana såg han till att enligt plan lägga sig på en tredjeplats. Ett bra andravarv gjorde att han pendlade upp till andraplats innan han till slut gick i mål som trea, bara fem hundradelar före fyran, säger Ulf Gimlegård på klubbens hemsida.

Ytterligare två Lerumsfriidrottare som tävlar för andra klubbar åkte hem med medaljer. I F17-klassen visade Cindy Darrell, Ullevi FK, åter en gång att hon klarar av att tillhöra den svenska junioreliten, trots att hon även spelar handboll på hög nivå i Sävehof. Hon tog silver på tiden 7,72.

Aspenäsbon Arvid Backteman, Sävedalens AIK, tävlade i P17-klassen på 1 500 meter. Han åkte till Växjö med en sjätteplats från i somras som bästa resultat på ett SM men var ändå en het medaljkandidat. Detta efter att ha sänkt sitt personliga rekord med tolv hundradelar och placerat sig som tvåa i Sverigestatistiken. Efter att ha startat offensivt och lagt sig först hade Arvid Backteman sjunkit ner i ledet och låg femma när slutet närmade sig.

– Men med knappt tre varv kvar började han jobba sig uppåt i fältet och på det näst sista varvet var han uppe som tvåa. På slutvarvet höll han undan från de bakomvarandes attacker och silvret var aldrig hotat, säger tränaren Per Skoog.