• GILLAR NUET. Ola Hedén trivs i nuet och gillar att stå på scenen. Hans drivkraft är att få berätta saker.

Ola lever på sin hobby

Floda

Av en slump hamnade han på teaterscenen, men nu har han fullt upp med olika föreställningar. I somras spelade han komedi på Vallarna och just nu reser han runt i Västsverige med uppföljaren till Alla heter Allan, som Ulf Dohlsten regisserar. Spelas på Dergårdsteatern på fredag.

– Vi har spelat den här föreställningen under tre års tid och så här långt har vi gjort det vid 140 tillfällen, konstaterar Ola Hedén och tillägger att det är bland det roligaste han gjort att åter möta publiken som Allan.

– För mig är det tvära kast mot föreställningen på Vallarna, som vi turnerat med under hösten, för bakom den uppsättningen döljer sig ett stort maskineri. Här är det bara jag och Jill Jung som står på scenen.

Mer tid åt familjen

Sommarens föreställning på Vallarna, Pilsner och Pensel­drag, var även den regisserad av Ulf Dohlsten. Ola har varit med på Vallarna under tre års tid, men i sommar hoppar han över det skådespeleriet, för att kunna ägna mer tid åt familjen.

– Jag har även påbörjat ett nytt samarbete med Lars Claesson, son till skådespelaren Krister Claesson, och vi kommer det närmaste året att skriva flera komedipjäser för Riksteatern. Under våren ska vi åka runt tillsammans med Jojje Jönsson och hålla föredrag om positiva saker där han spelar en aktiv roll.

Till hösten kommer Ola och Lars ut med den humoristiska föreställningen LaLa – om helvetet vi kallar livet, där de kastar sig ut i en galen värld full av komik och eftertänksamhet.

– Det ska bli väldigt kul och jag ser också fram emot nästa år då jag ska turnéra med Claes Månsson. Det ska bli fantastiskt roligt.

Uppvuxen i skärgården

Ola Hedén är uppvuxen på Källö-Knippla i Göteborgs skärgård. Han minns sina år därute som härliga, men ångrar inte flytten från ön. Trots att han har en nära relation till vatten.

– Jag älskar att vara ute på havet, där jag gärna kör motorbåt. Det gör alla öbor, men Göteborgarna tror att det är segelbåt som gäller för oss, vilket det inte är.

– Havet är en plats där jag finner mycket lugn. Jag längtar inte tillbaka till ölivet, men jag längtar efter vattnet.

Men du bor ju nära Säveån och sjöarna runt Floda?

– Jag är lite rädd för det mörka vattnet, vet inte vad det är. Jag vill inte ha socker, jag vill ha salt.

Ola berättar att på Källö-Knippla fanns tre regler, som var lätta att följa. Åk inte färjan utan anledning, ramla inte i vattnet och kom hem när det blir mat.

– Det fanns egentligen inga begränsningar och det var en väldigt kreativ tid.

Idrotten på hyllan

Efter högstadiet började Ola på Lindholmens gymnasium där han läste el och teknik, för att bli ingenjör. Fram till 25-årsåldern var han en idrottskille och spelade både fotboll och hockey. En knäskada i fotbollen och en trasig axel i hockeyn, gjorde dock att han tvingades lägga idrottandet på hyllan.

– När jag la av kände jag att jag saknade en hobby och fick tipset om att testa att spela teater. Jag kontaktade Kim Lantz, som höll i en amatörteatergrupp på Unga Folkteatern och frågade om jag fick vara med.

– När jag kom dit frågade Kim om jag ville spela dörrvakt och berättade vad jag skulle göra. Plötsligt började det dyka upp folk och jag frågade varför och Kim sa att det ju var föreställning.

– Jag hade faktiskt aldrig varit på teater innan dess. Bara sett någon föreställning med Galenskaparna, men efter den kvällen var jag fast. Jag kände att det var viktigt att i fortsättningen göra någonting för mig själv.

Sa upp sig

Ola bestämde sig för att byta bana och sa upp sig från sitt fasta jobb som elektriker. Han sökte sig till en teater­utbildning på folkhögskolan i Malmö. Där utmanade han sig själv med att uppträda inför publik på ett café en halvtimme varje måndagskväll. Sedan började han tillsammans med en kompis sätta upp egna föreställningar.

– Andra året satte vi upp tre föreställningar vid sidan av de vi gjorde på skolan.

Det var också det året han sökte till Scenskolan – och kom in på tredje försöket i Göteborg.

– Det var en mycket speciell och rolig tid, summerar han.

Sin praktik gjorde han på Folkteatern där han medverkade i uppsättningen av Aprilhäxan och sedan har teaterlivet bara flutit på och rollerna avlöst varandra.

– Just nu är det mycket roligt som händer runt mig och livet är fantastiskt, konstaterar han.