Foto: Daniel Elfvelin
När Tove Berggren undervisar i kreativt skrivande tar hon bort allt fokus på stavning, grammatik och prestationer.

Tove botar skrivkramp med lekfullhet

Lerum

Refuseringen av den tredje boken i hennes serie tog knäcken på Tove Berggren. För ett kort tag. Därefter har skrivpedagogen Tove haft en mer framträdande roll än författaren Tove under några år. Kontrakterad av ett nytt förlag är hon nu i slutfasen av en helt ny berättelse.

2012 debuterade Tove Berggren med Lennart Lordis loggbok – utsikt från livets planet och året efter kom uppföljaren Lennart Lordis loggbok – utsikt från horisonten. Hennes förläggare hos Bonnier uppmanade henne att skriva en tredje bok i serien och med två utgivna böcker och stort förtroende hos förlagsjätten var Tove övertygad om att karriären skulle rulla på. Så blev det inte. Efter att ha lämnat in manuset fick hon ett långt brev. Det var visserligen fullt av beröm, men inte desto mindre var det ett ”tack och hej, lycka till på annat håll”.

– Jag hade hållit på i många år, var 44 år och tänkte att nu, nu äntligen… det var som att dra bort mattan under fötterna, minns hon.

Kreativt skrivande

Men snart stod hon på benen igen och började ägna mer tid åt sitt andra ben inom skrivandet, att undervisa i kreativt skrivande. Hon före­läser för lärare, pedagoger och kultursamordnare och arbetar sedan i höstas med en grupp nyanlända syriska kvinnor i Dalsland. Men framför allt undervisar hon barn och unga. Än så länge har hon inte haft några stora uppdrag i Lerum men har bland annat undervisat i Göteborg, Borås och är flitigt anlitad i Alingsås.

– Jag tror att jag har träffat alla mellanstadieelever i Alingsås. De flesta brinner för att barn ska läsa och så klart är det jätteviktigt, men jag brinner för att barn ska ha lust att skriva. Tove kliver in i klassrummen med en helt annan ingång och annat syfte än vad eleverna är vana vid från svenskundervisningen.

– Jag brukar fråga varför de tror att jag är där och får svaret: ”för att lära oss att börja skriva”. Men det är tvärtom, jag vill lära dem att fortsätta skriva. Förebilden är den amerikanska författaren och skrivpedagogen Georgia Heard, som hon har träffat två gånger. Först på ett seminarium i Pennsylvania, USA, och sedan i Stockholm. Utifrån Heards bok Heartmaps, som innehåller verktyg för kreativt skrivande, har Tove utvecklat sin egen metod. Ribban är aldrig högre än att alla elever ska kunna delta och borta är allt fokus på stavning, grammatik och prestationer.

Tove vill hjälpa eleverna att komma över den vanliga åkomman skrivkramp, eller som en mellanstadieelev som hon undervisade pricksäkert uttryckte det: ”Jag har totalt driftstopp”.

”Rött skynke”

– Jag upplever att det är många barn som ser ett rött skynke framför sig bara man säger skriva, och jag tror att många vuxna minns hur hemskt det var att skriva uppsatser. Jag tror enormt mycket på att väcka lusten i att skriva och jag börjar i en annan ände, jag börjar i det lekfulla. En förutfattad mening, anser Tove, är att eleverna tror att de måste vara begåvade med livlig fantasi.

Hon uppmanar dem istället att vända blicken inåt. – Gå till dina egna upplevelser, känslor och tankar så finns det tusen sätt att använda dem till fiktiva historier. Slutresultatet på Toves lektioner kan vara allt från flera sidor text till några uppspaltade meningar, det finns inget facit. Hon har fått ta del av många berättelser som berört och det allra starkaste tillfället var när en kille i femman skrev om sin pappas självmord. Efter att hon gjort klart för klassen att historierna inte behöver få lyckliga slut borrade killen ner blicken i pappret och släppte inte pennan förrän lektionen var slut då han lämnade över en lång text till Tove.

– Allt är bättre om det kommer ut. Han hade pratat om det, men aldrig någonsin skrivit om det och det är viktigt att skriva också, säger hon.

”Flödesskrivande”

Tove önskar, och försöker att inspirera klasser hon besöker, att införa en skrivbok vid sidan av den obligatoriska läseboken. En bok där eleverna helt utan krav och bedömning kan skriva ner sina tankar. Något som Tove kallar för att flödesskriva.

– Jag tänker att det är bra att införa flödesskrivande från tredje klass. Det blir som en loggbok, en skattkista att ha och gå tillbaka till.

I mötena med eleverna har Tove samlat på sig en rejäl bank med erfarenheter som hon tagit in i sitt eget författarskap. Många av idéerna till den nya boken har sitt ursprung i dessa möten. Boken handlar om en grupp barn som ska gå en kurs i kreativt skrivande på Tjolöholms slott.

– Det är ingen lärobok utan den är skönlitterär, men det är ändå meningen att boken ska inspirera barn till att skriva.

Med de senaste årens facit i hand säger Tove Berggren att hon nu är tacksam för refuseringen hos Bonnier. Den tredje, outgivna delen i Lordiserien hamnade i byrålådan och idag ser hon hur allt som inträffat fungerat som en kringelikrokväg fram till den nya boken. Allt från alla besök i klasserna till olika skrivar­resor och mötena med ­Georgia Heard, där Tove vid det andra tillfället i Stockholm fick kontakt med sitt nya förlag, Natur & Kultur. Via ett litet förlag i Lund kom hon redan i höstas ut med två barnböcker, Superhjältekalaset och Dunder och brak, tillsammans med författarkollegan Rikard Ask. Den nya boken går under arbetsnamnet Spökdiktare och slottspoeter och ges ut 2020.

– Refuseringen var för jävlig, jobbig, men nu är jag verkligen tacksam. Utan refuseringen skulle den här boken aldrig blivit till. Jag skulle aldrig ha kunnat skriva den utan alla erfarenheterna med eleverna.