Kärnkraft räddar inte klimatet

Debatt

En del politiker och andra debattörer har på senare tid förespråkat satsning på kärnkraft som ett sätt att minska koldioxidutsläpp och global uppvärmning. Tyvärr baseras deras resonemang på önsketänkande och inte på faktiska förhållanden. Internationellt ifrågasätts kärnkraftpropagandan ofta med uttrycket ” Don´t Nuke The Climate!”

Ett vanligt påstående är att kärnkraften inte skulle ge några koldioxidutsläpp. Det är riktigt att de kärntekniska processerna i en reaktor inte ger koldioxidutsläpp. Men för att hela processen ska kunna fungera krävs uranbrytning, betong till reaktorbyggen, transporter, avfallshantering m.m. Allt detta kräver energi från bland annat fossila bränslen, vilket gör att kärnkraften som helhet ger större koldioxidutsläpp än exempelvis sol och vind.

Kärnkraften är globalt en marginell energikälla med andelen cirka 6 procent. Andelen av elenergin är cirka 10 procent. Det tar lång tid och kräver höga kostnader att bygga ut kärnkraften, om dessa andelar ska ändras påtagligt. Eftersom koldioxidutsläppen måste minska kraftigt nu och under det närmaste årtiondet ger ökad satsning på kärnkraft ingen effekt, när den skulle behövas mest. Istället skulle kärnkraften ta resurser från de snabbast utbyggbara energikällorna sol och vind och naturligtvis minskat energi­behov.

Den globala kärnkraften idag baseras uteslutande på 50 år gammal teknik som med mycket låg verkningsgrad kokar vatten med uran och sedan driver ångturbiner som alstrar elektricitet. Under de senaste 10 åren har antalet reaktorer ökat från 430 till 450, två om året. Men 23 är långtidsavstängda, vilket ger 417 reaktorer i drift. IAEA (The International Atomic Energy Agency) uppskattar att antalet nya reaktorer som måste byggas för att ersätta dem som stängs på grund av ålder, kommer att ligga på mellan 8 till 11 per år. De senaste fem åren har endast i medeltal 4,5 rektorer börjat byggas.

Många hoppas på att nya reaktortyper, kallade generation fyra, baserade på torium och plutonium, ska ge obegränsad energi utan långlivat avfall, men trots att forskning har pågått under de senaste 50 åren, finns det i dag inga reaktorer i kommersiell drift. Tekniken är komplicerad och skulle ge ökade risker för kärnvapenspridning.

Det finns gott om uran i världen, men de rikaste fyndigheterna har redan utnyttjats och man är alltmer hänvisad till låghaltiga fyndigheter som alunskiffrarna i Sverige med uranhalter på 150-200 gram/ton. Vid sådana halter blir miljöpåverkan mycket stor. Brytning och anrikning kräver allt större andel av den energi som kan utvinnas ur reaktorn.

Sedan 1970-talet har kärnkraftsindustrin arbetat med att få fram ett system för att ta hand om det använda kärnbränslet. Världens kärnkraftverk har producerat 370 000 ton högaktivt och långlivat kärnavfall sedan 1950-talet. Endast i ett land har ett slutförvar börjat byggas, Finland. På 60 år har ingenstans färdigställts ett permanent slutförvar för det högaktiva och långlivade kärnavfallet. I Sverige har mark- och miljödomstolen underkänt kärnkraftindustrins förslag.

Studier från USA visar att det är billigare att investera i förnybara energikällor och effektivisera än att fortsätta att köra nuvarande kärnkraftverk. Besparingarna ligger på hundratals miljoner dollar utan att påverka energiförsörjningen negativt. Kärnkraften hör hemma i museum. Vi ska inte fortsätta att slösa allmänna medel på en teknik som aldrig kommer att löna sig ekonomiskt. En teknik som lämnar ett förskräckande arv till kommande generationer. Vi måste satsa på hushållning, effektivisering och förnybara energikällor.

Olov Holmstrand
Lerums Naturskyddsförening
Jan Lindholm
Skaraborgs Naturskyddsförening