• VÅGADE. 53.åriga Cathis Giöbel Nordlund vågade ta steget och omskola sig. Under ett års tid studerade hon i Hässleholm, där hon bodde i en etta på 35 kvadratmeter.
  • PIGG LOKFÖRARE. Cathis Giöbel Nordlund trivs utmärkt med sitt nya jobb som lokförare. Ett jobb långt ifrån säljare som hon tidigare var.

Nytt vägval – från säljare till lokförare

Stenkullen

53-åriga Cathis Giöbel Nordlund hade hela sitt liv arbetat med försäljning, men för några år sedan fick hon nog och bestämde sig för att byta arbetsbana.
Det blev något helt annat, då hon utbildade sig till lokförare. Favorittåget är X 2000, som hon älskar att köra.

– Förutom att det är roligt att köra tåg är det befriande att inte tvingas att hela tiden planera inför morgondagen och när jag väl parkerat tåget kan jag koppla bort arbetet helt.

– Det är inte så att det här är någon barndomsdröm, det bara blev så. Jag är trots allt glad att slippa allt pappersarbete och postit-lappar som jag tidigare haft.

Det var för några år sedan som Cathis började fundera på att helt byta yrkesbana. Under en promenad kom plötsligt ett tåg susande förbi och tanken föddes att hon kanske kunde bli lokförare. Hon började googla på yrket och upptäckte att utbildningen bara var ett år och att det dessutom var bra chans att få jobb. Problemet var bara att bli antagen. 700 hade sökt de 26 platserna som stod till buds, varav åtta som kom in var kvinnor.

– Efter en mängd olika tester kom jag in på yrkesutbildningen i Hässleholm och det är klart att jag var lite stolt.

– Jag var äldst med mina 51 år. Den yngsta tjejen var 19 år och hade kunnat vara min dotter, men åldern är ju bara en siffra och vi hade ju kommit in på samma villkor.

Levde studentliv

Så i augusti 2017 bar det av till Hässleholm, där den aktiva Cathis efter många samtal lyckats få ett förstahands­kontrakt på en etta, som låg nära skolan. Hon började leva studentliv.

– Visst kändes det lite konstigt, men samtidigt mysigt. Det skulle visa sig att det också skulle bli väldigt tufft.

– Det var grymt mycket plugg och ibland kändes det som min hjärna brann. Mer än en gång ringde jag min man Jörgen och bara grät, men han peppade mig att fortsätta plugga. Det fanns ju inte så mycket annat att göra i Hässleholm så jag försökte plugga hårt under veckan, för att vara ledig på helgerna.

Utbildningen byggde på att teori och praktik varvades och under den här tiden körde Cathis framför allt godståg, vilket hon idag inte föredrar eftersom det är ett tufft och tungt jobb. När det var dags att göra den slutliga praktiken hamnade hon på SJ och fick köra X 2000 för första gången.

– Det tåget är min favo. Det är störst och kör fortast. Jag lovar att signaler och skyltar kommer snabbt emot en när man kör i 200 kilometer i timmen.

Fick jobb på SJ

Direkt efter examen hade alla 26 eleverna på yrkesutbildningen fått jobb och Cathis hade fått ett på SJ innan hon ens gått färdigt skolan. Den 20 augusti 2018 gjorde hon sin första arbetsdag som utbildad lokförare. Idag kör hon främst X 2000 till Stockholm och Malmö, men också dubbeldäckare till Västerås och Karlstad. Hon jobbar varannan helg, men har istället ledig tid mitt i veckan.

– En del körningar innebär övernattningar, men det tycker jag inte är något problem.

– Det jag kan se som problem är alla som genar över spåren och människor som väljer att avsluta sitt liv framför tåg. På skolan sa de att det inte är frågan om en lokförare kör på en person utan när.

Cathis har inte kört på någonting, men var med om en jobbig händelse då hon körde en dubbeldäckare för andra gången och blev stående i Grästorp efter att en person kastat sig framför ett annat tåg. En kvinna sprang omkring på perrongen innan hon hoppade ner på spåret och ställde sig framför tåget. Cathis blinkade på henne upprepade gånger, men hon stod kvar. Då fick tåget grönt ljus att köra vidare, men Cathis var förhindrad att köra eftersom kvinnan stod kvar. En ambulans tillkallades, samtidigt som en karavan av andra tåg samlades bakom dubbeldäckaren, som efter att ambulanspersonalen tagit hand om kvinnan till slut kunde lämna Grästorp.

Inte en chans att stanna

– Den händelsen gjorde mig naturligtvis lite skakig och jag fick stryka turen dagen därpå. Hade jag kommit körande hade jag inte haft en chans att stanna tåget. Jag vet ändå att det inte hade varit mitt fel, när någon använder tåget som verktyg för att ta sitt liv.

– Skulle olyckan vara framme har vi blivit uppmanade att försöka att inte möta människans blick och hålla för öronen, så man inte hör dunsen.

Cathis berättar att säkerheten runt tågen och järnvägen är enorm. Det finns ett ATC-system, (Automatic Train Control) som slår till om det av någon anledning skulle behövas och som kraftigt minskar risken för olyckor. Det kan vara om föraren missar ett rödljus, kör för fort eller ligger för nära ett annat tåg.

– Som lokförare har jag en fot på en pedal och skulle jag ta bort den slår nödbromsen till. En säkerhet om jag till exempel skulle få en hjärtinfarkt och ramla av stolen.

Stannar tills pensionen

En vanlig arbetsdag börjar Cathis med att kontrollera säkerheten på tåget innan hon tar sig till bistron för att informera sig om vilken personal hon har med sig på den kommande turen. Som lokförare är hon huvud­ansvarig för vad som sker på och med tåget.

– Jag trivs så bra att det känns som jag stannar på SJ tills jag går i pension.

Många olika jobb

Cathis Giöbel Nordlund har under sina 53 år haft många olika jobb men oftast bara stannat ett par år, för att sedan gå vidare till något nytt säljjobb. Under några år var hon säljare på Lerums Tidning innan hon startade klädbutiken Vilda i Solkatten. Under tre års tid drev hon den, men den tog mycket tid och energi så Cathis valde att sälja.

– Vilda var min baby, som en tredje dotter. Det var tufft att sälja den men min energi tog helt enkelt slut. Jag valde att vara hemma under ett år för att återhämta mina krafter, men ganska snart var jag ändå igång på hemmaplan och målade om huset och garaget.

Tillbaka i arbetslivet hamnade hon en kortare tid på Systembolaget innan hon fick jobb som säljare på det finska företaget Lappset, där hon bland annat sålde lek- och parksaker.

– Det var ett roligt jobb, men det här är roligare.

ANN-CHARLOTTE EDGAR

ann-charlotte@lerumstidning.com