Karin Vasen. Foto: Per Anger

Om hissknappar och semesterplanering

KRÖNIKAN

Jag undrar om den där ”stäng dörrarna” knappen i hissen egentligen har någon riktigt funktion eller om den bara är till för att tillgodose oss stressade hissåkare en känsla av att kunna påverka förloppet?

Jag tycker inte det gör någon skillnad i den hiss jag brukar vänta på och i. Jag vet också att man inte får trycka flera gånger på ”kom hit fort som fasen” pilknappen utanför hissen för det gör bara stressade personer utan logik, för alla vet ju att hissen inte uppfattar mer än ”kom” eller ”var still”.
Så känslan av skyndsamhet byggs inte upp av fler klick på ”kom”, då den är en maskin. En programmerad maskin som inte med vilje går en våning ner mot dig för att sen retas och åka två upp igen innan den vänder ner och kommer fram till dig.

Det finns någon logik bakom det hela som den följer. Så trots att det kliar i armen av krampen att inte tycka massor av gånger på ”kom” knappen, så står jag emot. Stirrar stint på siffrorna och försöker med tankekraft få dem ändra sig eftersom jag bara har några minuter innan mötet börjar.

Skitårstid det här. Man ska planera semester lååångt i förväg, enligt mina mått, för att få boende och transporter att klaffa under sommarveckorna. Går helt emot min spontana och rutinvägrande personlighet.
Men man måste det för alla andra gör så och därmed byggs planeringsirritationen upp i själen. Att skåpsluckor sen står öppna i köket ökar obehagsraffsandet i skulderbladen likväl alla prylar på brötiga köksbänken. De många vädersäsongerna på en vecka i april gör de slarvigt parkerade skorna i hallen oproportionerligt många och även det påverkar axlarnas höjd.

Som ett slags ”life hack” får maken inte kalla någon sida av sängen som ”sin” eller försöka hävda ”sin” plats vid matbordet för att rutinrebellen inte ska må för illa under den extra fragila vårtiden.

Mysa i solen ska man också göra. Pollen till trots och att näsan blir illröd och skinnstel av både sol och snyt. Jag vill bara vara inne och gärna duscha hela tiden.

Så jag medverkar i yoga i Folkets hus för att släppa uppbyggnaden av stress över oväsentligheter som nämnts ovan.
Jag ägde ”bananen” sistens! Du ligger platt på rygg och drar sen med fötterna åt höger samt med händerna ovanför huvudet vinklar du även överkroppen åt höger. Allt medan höfterna ligger kvar där de började. Efter tre minuter byter du till vänster. Den kan jag nu. Regerar den. ”Kattsvansen”, ”fjärilen” och ”sfinxen” är inte alls lika ägda.

Men alla positioner samverkar inom mig när, jag ligger på det böljande träplanksgolvet, och hjälper mig släppa irritationer och inte bära med mig dem in i framtiden. Framtiden som börjar nu.

  • Karin Vasen