• "Hönsen ger mig så mycket endorfiner. De ger en total frid och är så rogivande för mig", säger Marie Franzén.

Livsglad Marie firar dubbelt

Lerum

Tusentals människor har haft kontakt med henne inom barnomsorgen och inom hemtjänsten. Lika många har hon masserat på Vattenpalatset.
Marie Franzén har många strängar på sin lyra, tycker om att prova nya saker och ger sig gärna i kast med utmaningar.
Till helgen firar hon och maken sina 60-årsdagar och att de varit gifta i 30 år.

– Det ska bli underbart att fira med alla människor. Jag är väldigt social och tycker om samtal mellan människor, men behöver också självvald ensamhet. Jag är väldigt rädd om mina relationer som jag har med andra.

Marie är född och uppvuxen i Örebro, men familjen flyttade snart till Skövde där föräldrarna drev en Ica-butik. Efter några år flyttade de dock till Skultorp där de bodde i radhus och började skolan på landet i en röd stuga med utedass.
När Marie var tolv år gick flytten till Hjällbo där deras lägenhet låg på sjätte våningen i ett betonghus.

– Jag pratade utpräglad västgötska, men det fungerade bra och jag fick nya vänner.

Maries pappa var under den här tiden motionscyklist och tog med sig sina två döttrar till cykelklubben Master och systrarna började snart tävla. Det blev många lopp för Marie, som bland annat cyklat i SM och vann damernas distriktsmästerskap i Göteborg 1976. Bland mycket annat blev det fem varv runt Vänern och tre runt Vättern.

Ville se världen

Som 17-åring träffade hon sin blivande man Leif under en SM-tävling, men det tog många år innan de blev ett par.
Marie hade påbörjat sina gymnasiestudier, men bestämde sig för att hoppa av utbildningen. Hon kände att hon ville se mer av världen.

– Jag ville plocka apelsiner på en kibbutz i Israel, men fick inte med mig någon, så jag frågade spontant Leif om han ville åka med. Han tyckte det var en konstig fråga eftersom vi inte kände varandra så väl, men när jag frågade en andra gång och han fått nej från skolan han sökt så sa han ja och efter en vecka hade vi ordnat allt.

Marie och Leif planerade att vara bort i fyra månader, men det blev ett år. Apelsinplockningen blev kortvarig, men istället valde de att jobba i köket och på bomullsplantagen.

– Vi trampade bomull och personal från Kibbutzen kom med varm mat till oss. Vi tjänade lite pengar, fick mat och bostad och levde tryggt i ett litet samhälle.

Under året hände ingenting mellan Marie och Leif, men när de väl landat i Sverige märkte de hur mycket de saknade varandra och hur de under året vuxit ihop. Då blev de ett par.
Det var dock dags för Leif att göra lumpen i Skövde och Marie bestämde sig för att läsa estetisk linje på Mullsjö folkhögskola.

I kyrkans tjänst

Efter ett år då Leif ofta besökte Marie i Mullsjö köpte paret en etta på Haegerströms väg i Lerum för 15 000 kronor. Samtidigt fick Marie en tjänst i kyrkans förskola i Lerums församling, ett jobb hon sedan barnsben sagt att hon ville ha.

– Det var en väldigt bra tid och jag älskade mitt jobb, och efter tio år utbildade jag mig till barnskötare.

Trots att Marie trivdes förträffligt i kyrkans trygghet ville hon göra något nytt. Längtan till svenska fjällen hade blivit för stark och hon sökte till folkhögskolan i Öster­sund, där hon läste Allmän linje.

Under ett arbete på skolan skulle Marie fördjupa sig i Huså, som ligger på baksidan av Åreskutan. Hon blev genast förälskad i orten.

– Jag har alltid längtat efter att få uppleva fjället och nu fick jag verkligen det. Det var nyttigt för mig att komma bort och fundera över om Leif var mannen i mitt liv, vilket jag kom fram till att han var.

Marie fick fin kontakt med befolkningen i Huså och vistelsen ledde till att hon de kommande säsongerna ordnade guidade turer i orten.

Hittat sitt paradis

På folkhögskolan träffade hon två vänner från Tyskland och USA och efteråt tog de Hurtigruten till Lofoten.

– Lofoten är mitt paradis på jorden, konstaterar hon.

Några år efter vistelsen i Östersund och Huså gifte sig Marie och Leif. De hade ett avskalat bröllop i ett litet kapell i Tivedstorp och brud­buketten bestod av nyplockade vitsippor. Paret hade tidigare bott i centrala Lerum, men när de hittade sitt drömhus i skogsbrynet för 30 år sedan tvekade de inte. De slog till och där bor de fortfarande kvar. Åren gick och tre barn kom till världen och Marie valde att arbeta deltid.

Utbildad massör

I början på 2000-talet var det dags för något nytt och Marie utbildade sig till massör och startade eget i Vatten­palatset, där hon stannade flera år. Även här stortrivdes hon, men avvecklade företaget när familjen 2009 flyttade till Spanien.

Några år tidigare hade Leif fått Parkinsons sjukdom, vilket naturligtvis blev en stor omställning för familjen så efter en semesterresa till Spanien insåg de att värmen gjorde underverk på Leifs sjukdom och bestämde sig för att flytta dit. De blev kvar ett år. De bodde lite utanför Torreveja och sonen Henrik gick på en skandinavisk skola.

– Vi är inte rädda att prova nya saker och det året blev toppen. När vi väl bestämt oss gick allt snabbt och vi hyrde ut huset i Lerum och flyttade till Spanien, där vi hittat en lägenhet.

Vardag även i Spanien

Marie berättar att hon ofta får frågan vad man gör som svensk i ett annat land, men hon säger att det blir vardag även där. Skillnaden är att solen för det mesta skiner och att livet är lätt att leva.

– Jag arbetade lite med att städa på Henriks skola och masserade en del på en golfklubb i närheten. Vi umgicks också väldigt mycket med andra svenskar. Vi hade kunnat stanna kvar längre, men saknaden efter nära och kära blev så påtaglig att vi ville hem.

Väl tillbaka i Lerum ringde Marie hemtjänsten och fick jobb direkt. Efter några år, vid 52 års ålder, utbildade hon sig till undersköterska, vilket gick som en dans och hon fick MVG i samtliga ämnen, utom i data.

– Man kan inte brinna för allt, konstaterar hon.

Arbetet som massör lever fortfarande vidare vid sidan om hemtjänsten och en gång i månaden besöker hon Riddarstens dagverksamhet där hon masserar anhöriga, samt att hon de senaste 15 åren besökt reumatikerförbundet för att ge deras medlemmar avkopplande massage.

Uppsatta mål

Marie Franzén har alltid haft mål i livet och bestämde sig tidigt för att trappa ner arbetslivet då hon fyllt 60 år. Nu har hon så smått påbörjat det målet, men säger att det är ny mark för henne.

– Nu har jag valt att vara timvikarie och som undersköterska är jag eftertraktad. Jag jobbar gärna journätter och då behöver jag bara jobba två nätter i veckan.

– Det passar mig utmärkt för jag vill ha mycket tid med mina föräldrar, familj och barnbarn.

Det senaste målet med mindre arbete ska påbörjas, men först ska Marie gå en livscoachkurs och sedan ska hon och Leif ha sin fest. En fest där de firar sina 60 år, men också att de varit gifta i 30.