Att ta farväl

KRÖNIKAN

Juni månad är en månad fylld av avslut och farväl, det är examinationernas och skolavslutningarnas månad. Man tar farväl utanför dörren, fylld av förväntan och rädsla inför framtiden. Att ta farväl kan vara smärtsamt, man vet inte om man kommer att ses igen. I år väntar ett farväl även för mig för efter att ha arbetat på samma ställe i tretton år skall jag sluta.

Tretton år är lång tid och det har runnit mycket vatten under bron. Nya arbetskamrater har kommit och andra har slutat. Man kommer varandra nära när man arbetar tillsammans, delar det förtroliga småpratet i förbifarten, ser varandra sömniga måndagsmorgnar och förväntansfulla fredagar.

Man går till sitt arbete även om, och ibland i synnerhet när, privatlivet är tungt. Jag har följt arbetskamrater och de mig genom svårigheter, vardagstugg och glädjestunder.

Jag kommer förmodligen inte att återse särskilt många av dem, vi har kommit varandra nära men inte umgåtts privat. Av de som
slutat är det knappast någon jag stött på och även om jag gjort det så har vår gemensamma nämnare –arbetet – inte funnits där och knutit oss samman. Vi har kunnat dela minnen men limmet som hållit oss samman genom att vi delat vardagen är försvunnet.

Jag brukar alltid tänka igenom den dag som gått när jag skall somna på kvällen och på samma sätt är det nu när jag skall sluta. När jag är mitt i det som händer tycks dagar, månader och år gå så fort men när jag stannar upp och ser tillbaka inser jag hur mycket jag varit med om.

Det är lätt att glömma bort att titta bakåt och bara vänta på det som skall komma vilket gör att närvaron i nuet försvinner. Nuet är ju vägkorset, det är resultatet av det förflutna och språngbrädan till framtiden. Visdom och erfarenheter från gårdagen lägger grunden till det jag är och gör idag.
Att avsluta och se tillbaka öppnar upp ögonen för det som i stunden verkade
betydelselöst, svårt eller obegripligt men som i perspektiv får en mening och ett värde.

Osämja eller meningsskiljaktigheter har lett till djupare förståelse eller nya insikter och kamrater som verkat hårda och otillgängliga har visat upp värme och blyghet. För mig är det viktigt att markera avslut, att ta ordentligt farväl och säga det där jag aldrig fick sagt.
Avslut är en påminnelse om att säga och reda ut så mycket som möjligt i stunden. Att uttrycka och få uppskattning och bekräftelse kan vara det som förändrar en dag eller ett liv, det är egentligen inget att skjuta upp tills man tar farväl.

  • Gunnel Eckerstein