• Avgörande beslut. För ett år sedan började Per Myrhill att träna. Löpning och pass i brasiliansk jiu-jitsu hjälper honom att stå ut med smärtan efter hjärnblödningen. Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • självbiografiskt. Per arbetar inte enbart med sina egna album. Här material ur Egodöd, från Home Made Comics 18.
  • självbiografiskt. Per arbetar inte enbart med sina egna album. Här material ur Egodöd, från Home Made Comics 18.
  • Plutonium Comics. Sedan 1993 har Per Myrhill gett ut Plutonium Comics. Här är omslaget till kommande numret.

Per följer upp självbiografisk bok

Floda

En nattsvart mardröm och samtidigt hans bästa story någonsin. Hjärnblödningen som gett serietecknaren Per Myrhill svåra men för livet har redan resulterat i en självbiografisk bok.
Nu arbetar han med del två, som kommer att innehålla så väl skarp kritik mot sjukvården som berättelsen om hur träningen blev en viktig livslina.

De två männen har varsitt stadigt grepp om varandra, den ene håller i sin motståndares underarmar och den andre har fattat tag i den blå dräkten. Ett plötsligt ryck från den sistnämnde och så ligger de båda på golvet. Där avbryts kampen och duon går tillbaka till ursprungspositionen. Måndagskvällens pass i brasiliansk jiu-jitsu på klubben Gracie Barra Skallsjö i Floda har precis börjat och om en timme kommer de att vara rejält möra i kropparna. Den ene av dem är Per Myrhill och att han överhuvudtaget finns på plats på mattan är ett resultat av både en mental och fysisk kamp utöver det vanliga.

För att förstå varför måste vi backa bandet till 2012. Bara 37 år gammal drabbades Per då av en massiv hjärnblödning och oddsen att han skulle klara sig var 1 mot 50. Per överlevde, men priset han fått betala har varit närmast outhärdligt högt. Tänk dig ett vitglödgat föremål av järn som dras fram och tillbaka längs skallen och när smärtan är som mest intensiv är det som om brinnande lava sakta rinner ner för huvudet. Det är så han beskriver den konstanta smärtan de sju senaste åren.

Aneyrusmdimma

Vi återkommer till Pers kampsportsträning, för det dröjde lång tid innan han hade krafter nog att börja träna brasiliansk jiu-jitsu. Däremot plockade han redan på sjukhuset fram papper och penna för att i serieform berätta om sin skräckupplevelse. Arbetet mynnade ut i boken Aneyrusmdimma, som han med svart ironi beskriver som sin ”bästa story nånsin”. 2017 kom boken ut där läsarna får följa Per från att hjärnblödningen slår klorna i honom tills han rullas ut från neurologiska intensiven till vanliga avdelningen på sjukhuset.

Sedan Per inledde karriären som serietecknare 1992 har han alltid plockat in egna erfarenheter i sina alster som ett sätt att bearbeta olika händelser.

– Jag kan ventilera och belysa saker som på ett eller annat sätt påverkar mig. Det är som att städa ut vinden på en massa gamla skelett och spindelnät. När jag i detalj berättar om saker så är det som att jag tar tillbaka makten och kan släppa och gå vidare med mitt liv. En slags egenterapi inför öppen ridå, säger han.

När bestämde du dig för att det skulle bli en uppföljning till Aneyrusmdimma?

–Det var nog egentligen när jag drog det sista strecket i den förra boken.

Saknade gnistan

Men det skulle komma att dröja innan han satte sig vid ritbordet igen. För trots att arbetet med den självbiografiska boken var ett bra sätt att bearbeta hjärnblödningen kunde han den här gången inte bara släppa och gå vidare, smärtan hade honom i ett bergfast grepp.

– Jag var tvungen att fokusera på mitt mående samtidigt som jag rent kreativt inte hade gnistan kvar. Jag har även spenderat mycket tid med att försöka komma underfund med vad jag vill med mitt skapande. Hur långt jag är villig att gå med hur mycket av mitt inre jag vill visa upp?

Nu är Per dock mitt uppe i arbetet med del två, ett 126 sidor långt album som tar vid där Aneyrusmdimma slutar och handlar om Pers fortsatta vardag fram till idag. En röd tråd genom hela perioden har varit en envis kamp mot sjukvården. Han blev tidigt kritisk mot de centralstimulerande mediciner som bara gjorde honom slöare och fick honom att må sämre. Vid ett tillfälle skedde ett misstag på sjukhuset som orsakade att Per fick en överdos av fentanyl, en syntetisk opioid.

–Det är nästan att betrakta som ett mordförsök, man borde inte få ha såna läkemedel. Det var den här händelsen som fick mig att börja söka efter smärtlindring som inte kommer döda mig.

Slutade med mediciner

Samma år som han drabbades av hjärnblödningen blev cannabisbaserade läkemedel tillåtna i Sverige. Per berättar att det är den typen av preparat som hjälper honom men han har fått kämpa hårt för att få tillgång till dem. I slutet på förra året skedde ett genombrott då han fick bediol, medicinsk cannabis, utskrivet på recept. Numera använder han inga centralstimulerande preparat.

– I samband med att jag kunnat ta bort de allra flesta medicinerna har jag tagit tillbaka kontrollen över hjärnans belöningssystem och kan ha sådan ro i själen att jag längtat tillbaka till ritbordet.

Pers åsikter om sjukvården har han redan vädrat i senaste numret av Home Made Comics och den kommer även att få sig en känga i den nya boken.

– Jag kommer att ge kritik, men inte mot enskilda personer utan mot ett systemfel.

Brasiliansk jiu-jitsu

Per har även hittat en källa bortom läkemedlen som ger honom nödvändig kraft. För ett år sedan började han träna. Första passet skedde en dag i maj 2018 då han vaknade på morgonen och kände sig tröttare än när han gick och lade sig. Ett infall fick honom att dra på sig löparskorna för att piggna till och sedan dess tränar han nästan dagligen. I augusti väckte han även ett slumrande kampsportsintresse till liv då han började träna brasiliansk jiu-jitsu.

– Det finns en kamp och ett träningsmoment i jiu-jitsun som harmoniserar med mig, det var en pusselbit som saknades, säger Per, som är i bättre fysisk form än på många år.

Träningen hjälper egentligen inte mot smärtan, men den gör honom bättre rustad för att hantera den.

– Det är lite som att du klarar bättre att vara ute i en storm om du har starka benmuskler, då kan du trycka tillbaka, förklarar Per.

Men hur är det att lida av en kronisk huvudskada och samtidigt träna kampsport?

–Det är det som är så bra med brasiliansk jiu-jitsu, för det går att spänna bågen fullt ut utan att riskera att skada sig själv eller andra.

Viktig del av livet

Stilen innehåller inte slag och sparkar, utövarna ska i- stället försöka besegra sin motståndare med hjälp av olika grepp, lås och brottningstekniker. Förutom de fysiska förtjänsterna har träningen även gett honom ett socialt sammanhang igen. Tidigare isolerade han sig hemma och träffade bara familjen.

Hur mycket brasiliansk jiu-jitsu blir det i boken?

– Ganska mycket, tippar jag. Den har ju blivit en viktig del av mitt liv.

Frustrationen och ilskan som Per länge gick och bar på har lagt sig och han har accepterat att varken han själv eller någon annan kan ta bort smärtan.

Betyder detta att det blir en ljusare del två?

– Jag tror det, framåt slutet i boken i alla fall. Men det har varit en tung, mörk resa.