• Foto: Daniel Elfvelin
    William Siverholm.
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
    William Siverholm med pappa Pierre Falck.
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Manuela Nicoletti
  • Foto: Daniel Elfvelin

Siverholm tog snabbvägen in i juniorlandslaget

Gokart

Inte ens 14 år fyllda lever William Siverholm ett kappsäcksliv för att kunna satsa på sin idrott. Men han trivs med alla resor och nu har den ambitiösa satsningen gett verkligt resultat, gokartföraren från Gråbo har som yngsta förare blivit uttagen till svenska juniorlandslaget.

Med överdelen av overallen neddragen till midjan står William lutad med ena armen mot minibussen med texten Siverholm racing på sidan. Den är parkerad på Göteborgs gokartcenter Torslanda och han har uppmärksamheten riktad mot det som sker på den intilliggande banan där han själv ska genomföra ett träningspass.

Hela familjen är på plats och på ett sätt som tydligt visar att de är ”barn i huset” hälsar de glatt på både personal och andra besökare. Men faktum är att det numera går ganska långt mellan visiterna. Hemmaplan sedan ett par år tillbaka en bana vid Gardasjön i norra Italien. Här finns hans tre bilar, motorer och all övrig utrustning. Det är bara hjälmen som transporteras fram och tillbaka i handbagaget på flygplanet.

– Det är mycket roligare att köra i Italien än hemma. Allt runtomkring är större, vädret är bättre, banorna är bättre, det är fler förare och hårdare konkurrens, säger William.

I Italien är gokart en folksport och det är dit världens bästa förare söker sig. Den snart 14-årige Gråbokillen kör i WSK-serien (World Series Karting) som är en inofficiell VM-serie, han deltar även i en EM-serie där nivån är lika hög och i höst körs även ett officiellt VM i Finland. Skillnaden gentemot tävlingarna i Sverige är stor.

– Det är mycket hårdare och jag måste kötta mer själv också, annars blir jag uppäten bakifrån, förklarar han.

Marginalerna mellan ett toppresultat och en medioker placering är betydligt mindre.

– I Italien ligger 40-50 förare inom två tiondelar medan det i Sverige skiljer en halv sekund mellan de 15-talet förare som kör, säger pappa Pierre Falck.

Men William har de egenskaper som krävs för att lyckas. Pierre berättar att sonen har bra starter, jämna varvtider och att han är en bra racer som tar för sig och attackerar. Som bäst i år har det blivit en tredjeplats i Sarno utanför Neapel och de internationella framgångarna går inte obemärkt förbi. För några veckor sedan blev han uttagen i svenska juniorlandslaget.

– Det är en tuff uttagning och de andra är ett par, tre, fyra år äldre. Det finns ett utvecklingslandslag men William gick rakt förbi det steget, berättar Pierre.

Landslagsplatsen har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen då han bland annat får fri simulatorträning och experthjälp inom allt från fysisk träning till kost.

– Det känns jättebra, jag blev glad och nog lite chockad när pappa berättade att jag kommit med, säger William.

I Italien tillhör han ett svenskbaserat team, som dock har en internationell prägel med bland annat en polsk dataingenjör och en spansk motoringenjör. William är en av två svenskar och har sällskap av förare från bland annat Ryssland, USA, Litauen och Danmark. På banan är de både konkurrenter och lagkamrater, vilket i praktiken innebär att de oftast väntar med de inbördes fajterna till slutvarven för att skaka av sig motståndarna från de andra teamen.

– Det är smart att samarbeta lite i teamet, säger William.

Viktiga stöttepelare finns även på ännu närmare håll då Williams satsning är ett familjeprojekt med höga krav på logistik. Mamma Lina Siverholm ansvarar tillsammans med lärare på skolan för att planera för en undervisning med många dagars frånvaro under varje läsår. Pierre har tagit ett steg tillbaka och med varm hand lämnat över det tekniska arbetet till experterna i teamet, men fungerar fortfarande som ett bollplank. Han finns ofta med under tävlingarna och när han inte är på plats följer han med spänning loppen iallafall. Som tidigt i våras när han satt på en alptopp i Österrike och tittade på finalen i en WSK Masters-deltävling. Frustrationen vällde över honom då blev prejad av banan tre kurvor före mål när han var väg mot sin första seger i serien.

– Då höll jag på att kasta ner telefonen från berget, säger Pierre.

– Det var ju inte så roligt men det var bara att bita ihop, säger William själv.

Farten har funnits men han har varit otursförföljd den senaste tiden och tillbaka vid Gardasjön drabbades han av ytterligare ett missöde efter intervjun. Under midsommarhelgens tävling låg han med i den toppen av varje race innan han blev påkörd och fick punktering i förfinalen. William är dock bra på att skaka av sig motgångar och chansen till revansch är sällan långt bort. Nu befinner han sig mitt inne i säsongens mest intensiva period med tävlingar i sex veckor i rad som innebär en tour i Europa med resor till Italien, Belgien, Frankrike och slutligen Sverige, där han kör SM i Kristianstad i juli.

Närmast väntar ett nattlopp på Adriabanan utanför Venedig i helgen. Och målet när William ställer sig på startlinjen är givet: han vill visa att tredjeplatsen i Sarno inte var någon tillfällighet och att den svenska landslagsledningen satsat på rätt förare.

– Jag vill komma på pallen igen.