Kulturföreningarnas dilemma

Debatt

Dagens kulturföreningar håller på att gå en säker nedläggning till mötes.
Vi som startade och engagerade oss i kulturföreningarna för 30 – 50 år sedan är i dagens läge för gamla och inga nya medlemmar strömmar till. Dagens medelålders människor har fullt upp att få sitt livspussel att gå ihop. Det finns ingen tid över för ideellt arbete. Intresse finns nog med tiden räcker inte till.
I och med detta får kulturföreningarna inte några som kan eller vill engagera sig i styrelse, skötsel och guidningar. Dessutom är kunskapen om vår miljö och kultur väldigt låg mycket beroende på den skolplan som är idag. Sjuåringar är för unga för att kunna tillgodogöra sig vårt kulturarv.

Kommunen kommer därför inom en snar framtid att stå med flera anläggningar – byggnadsminnen, hembygdsgårdar etcetera utan medlemmar som kan sköta dem och som helt enkelt kommer att lämna in nycklarna. Vi ideella kultur­arbetare fasar inför detta scenario. Vi har lagt ner oerhört mycket tid, arbete och omsorg om dessa objekt.

Kommunen har de senaste åren visat ett stort intresse och engagemang för vårt kulturella föreningsarbete och detta har vi uppskattat oerhört mycket, men kunskaperna hos tjänstemän och politiker är skrämmande låga.

Även om kulturföreningarna och dess arbete är en ringa del av vår näringslivsomsättning så fungerar de till viss del som ett dragplåster för kommunen och dess näringsidkare. Lerums kommuns kulturarv består inte endast av högreståndsmiljöer såsom Nääs slott och dess omgivningar, vilket är en stor tillgång. Men det är också viktigt att det tidiga allmoge- och industrisamhället i kommunen tillgängliggörs och upprätthålls. Kommunen har ett rikt utbud av tidiga kulturminnen alltifrån fornminnen, kvarnar/sågar från 1400-talet samt industriminnen från sent 1700-tal fram till sent 1900-tal. Detta måste också framhållas.

Säveån, samt åar och bäckar är drivkraften till en mängd kraftkällor. En oerhört värdefull källa där natur och kultur skulle kunna ligga till grund till forskning och rekreation i ett kulturcentrum.

Att kommunen skulle sättas i en situation då dessa institutioner måste läggas ner anser vi skulle vara en stor förlust för kommunen och dess kulturliv. Framför allt tänker vi på de föreningar/arbetslivsmuseer och hembygdsgårdar, som idag fungerar tack vare åldrande ideella krafter.

Vi som ännu är igång och står för kunskaperna kring dessa objekt anser att det är av stor vikt att kommunen och vi i tid diskuterar vår framtid.
En rekryteringsplan med yngre och medelålders intresserade personer är idag nödvändig för att arbetet med dessa institutioner skall kunna fortlöpa.

Kunskaperna om institutionerna, dess material och föreningarnas historia måste kontinuerligt upprätthållas då kunskaperna snabbt försvinner och ingen kan vidarebefordra dem.

Festina Lente