Karin Vasen. Foto: Per Anger

Underbara vardag!

KRÖNIKAN

I en sommarlätt klänning trivs jag fint. När inget klämmer åt på kroppen så ökar tålamodet och toleransen för motsträviga barn och växlande väderförhållanden. Är klänningen lite för sommarlätt, krävs dock en underklänning så det inte lyser igenom.

Min favorit har hängt med några år (läs 15 år) och är en perfekt balans av sliddrighet och längd. Efter årets solsemester med all-inklusive bufféer till frukost, lunch och middag, så upplevs den ha krympt en aning. Så trots control-top småbyxor så tenderar linningen korva sig uppåt längs med lår och rumpa. Resultatet är att jag inte kan känna om bara underklänningen nu sitter runt magen, eller om det är underklänningen OCH klänningen. Undrar om det inte är giltigt skäl att gå hem tidigt idag? Ett evigt kontrolldragande i underklänning och vridande på kroppen för att ha koll på att inte ”hela härliga baken” blottas när jag går mellan möten och skrivbord på jobbet. Hur viktigt är det att jag tittar framåt när jag går med kaffekoppen i kontorslandskapet?

Nu låtsas vi inte om den gigantiska kaffe­fläcken på magen utan torkar snällt upp på golvet och packar ihop datorn och cyklar hemåt. Jag låtsas också som om det inte alls gjorde asont när jag sparkar pedalen i skenbenet när jag leder cykeln över spårvagnsspåren.

Sådan tur i alla fall, att de tre söta barnen där hemma har en sådan oförklarlig rädsla för siffran tre att jag bara kommer till två när jag räknar, för att de ska börja städa upp de tre miljoner legobitarna på golvet eller inställa sig vid matbordet. De stackarna kommer behöva uppsöka siffer­psykologen i tonåren, för att räkna är det absolut effektivaste sättet att verkställa önskad reaktion från de små liven.

Jag har dock känselbortfall i armarna efter det kramplika förhållandet till cykelstyret i uppförsbackarna, så att jag inte kan hjälpa till att plocka lego. Nu har vi alla lite lågt blodsocker och är lite ”hangry” så jag river snabbt ihop färdiga köttbullar med pasta till middag då alla gillar det eller älskar det, så ska snart denna skutan vändas till att segla medvind så andra skepp i lovarts har väjningsplikt.

Tålamodet återvänder och efter maten plockas pärlplattor samt pysselböcker fram och jag finner mig i alla nya regler, som hittas på efterhand, i både Uno och Finns-i-sjön. Underbara vardag!

  • Karin Vasen