• HÄRLIGT GÄNG. I fredags träffades eleverna som började första klass för 70 år sedan. Även fröken Kerstin Dolfe fanns på plats.
  • FRÖKEN. Kerstin Dolfe, född Danér, uppskattade klassträffen och tyckte det var roligt att träffa alla eleverna igen.
  • SKOLKAMRATER. Den här bilden togs för 70 år sedan då skolkamraterna började första klass.
  • SKOLHUSET. En av förstaklassarna i Lerum 1949 utbildades i det här huset. Det låg där Kaffedoppet ligger i dag.
  • Hans Lindberg och Birgitta Lillquist.

70 år sedan skolstarten

Lerum

Kramarna avlöste varandra, men det stora kramkalaset uppstod när 93-åriga Kerstin Dolfe, elevernas första fröken, anlände.
I fredags firade ett 20-tal elever att det är 70 år sedan de började första klass.

Eleverna som samlades i Ågården i fredags berättar att de hade en fin skoltid och att de under de första åren fick sin kunskap i det lilla skolhuset som låg på ängen där Solkatten ligger idag. Närmare bestämt på undervåningen i dagens Kaffedopp. På övervåningen huserade barnmorskan.

Träffas regelbundet

– För 20 år sedan träffades vi för att fira att det var 50 år sedan vi började första klass och sedan dess har vi träffats regelbundet, berättar Lerumsförfattaren Bo Sigvard Nilsson, som var en av eleverna som kommit till klassträffen.

– Vår första fröken var den unga Kerstin Dolfe, född Danér, samt Lizzie Karlsson, gift Olsson.

En annan elev minns fröknarna och berättar att fröken Kerstin var väldigt sträng, vilket hon tydligen bett om ursäkt för efteråt och den andra var Lizzie.

– Jag som de flesta andra pojkarna var jätteförälskad i henne.

Rest från Ottawa

En av eleverna, som rest många mil för att närvara vid klassträffen var Carin Goodman, född Ericson. Hon utbildade sig till småskollärare, men reslusten tog över och hon åkte till Milano för att jobba som guvernant.

– Alla andra gifte sig, men det gjorde inte jag, så jag bestämde mig för att resa istället, berättar hon och fortsätter:

– I Milano mötte jag en engelsman och vi emigrerade till Ottawa i Canada. Jag har ändå haft kontakt med Lerum under åren då mina föräldrar bodde här. Jag har också haft kontakt med Bo Sigvard och fått hans böcker.

Den här dagen var Ågården fylld av gamla fotografier, som Anita Eliasson tagit fram genom att bland annat besöka Lerums lokalhistoriska arkiv.

– Det var skojigt att ta fram de här bilderna, men väldigt mycket jobb ligger bakom, förklarar hon.

– Det är ju roligt att kunna visa exakt hur det såg ut på den tiden när vi var små.

Många minnen

När alla kramar delats ut och klassfotot tagits på Ågårdens trappa var det dags för ytterligare mingel och sittning, där olika tal hölls. Flera minnen, som bara klasskamraterna känner till, kom upp till ytan.

– Vi har ju träffats så många gånger de senaste åren, så vi är ju inga främlingar för varandra, säger Gunilla Revelj, som fortfarande bor i Lerum.

– Samtalen fortsätter där vi slutade sist vi sågs.