Karin Karlsson

Oväntade insikter

KRÖNIKAN

En av de saker jag älskar med mitt arbete är att jag träffar så många olika människor. Det går aldrig att förutse vad ett samtal ska handla om. För några år sedan ringde en man som undrade om han kunde få besök av en präst. Vi bestämde en tid och det föll sig så att jag råkade komma samtidigt som hemsjukvården. När de gått blängde han på mig och muttrade ”Varför är du kvar?” Jag förklarade igen att jag var präst och att han bett mig komma. Han rynkade pannan och frågade ”Varför gjorde jag det då?” Jag svarade att jag inte vet och frågar om han vill att jag ska gå. Istället bad han mig sätta mig i soffan och erbjöd sig att fixa te. Med viss tvekan satte jag mig ner i en fläckig soffa. På soffbordet stod ett antal kaffekoppar och tre överfulla askkoppar. Mannen hostade så jag tror att lungorna ska fara ut ur kroppen på honom.

Samtalet var lite trevande först, men efter några cigaretter och lite kallt kaffe började han berätta. Han berättade hur han börjat röka hasch som 11-åring och hur missbruket varit hans trogna följeslagare genom livet. Hur han förlorat allt; både pengar och saker, hälsa och relationer på grund av sitt missbruk. Men att han hade varit drogfri i tolv år. Mitt i en mening avbröt han sig själv och log stort. ”Nu vet jag varför du är här, prästen. Du kan läsa något fint ur Bibeln för mig.” Jag undrade vad en sliten gammal knarkare som såg ut som att han skulle dö vilken sekund som helst skulle tycka var fint och frågade om det är något särskilt han ville höra. Han avbröt mig innan jag ens hann fråga färdigt. ”Det är ju du som vet vad det står i den där boken, läs något fint bara.” Och så log han igen. Plötsligt var det som att solstrålarna lyckades tränga in genom de skitiga fönstren och hela rummet blev både ljusare och vackrare.

Till slut kunde jag inte hålla mig utan frågade honom hur han lyckades ta sig ur sitt missbruk. Han såg förvånat på mig och sa: ”Men snälla prästen det borde väl du kunna räkna ut själv. Man ber, och sedan fortsätter man be. Det gäller att be varje dag. Jag ber varje morgon när jag vaknar att Gud ska hjälpa mig att vara drogfri en dag till. Läs nu!”. Jag öppnade den stora Bibeln han lagt framför mig och läste om hur Gud går genom eld och vatten för att skydda oss. Han log så det strålade, hostade igen och fimpade i min tekopp. Sedan sa han att det var dags för mig att gå. Han kramade om mig och lovade att ringa när han vill höra något fint igen.

Omtumlad lyckades jag ta mig ut i solskenet medan jag undrade över vad som just hänt. Det var som att det var meningen att vi skulle träffas, som att det mötet var lika mycket för min skull som för hans. Det blev en nyttig påminnelse om att vi sällan hittar det viktigaste i livet där vi förväntar oss det. Om att de mest betydelsefulla insikterna kan komma från de mest oväntade håll. Om vi glömmer bort det riskerar vi att missa en massa.

  • Karin Karlsson, präst i Råda församling