Reaktion på krönikan: Därför är det snällt att hämta barnen lite senare ibland
Jag är en av de föräldrar som försöker hämta tidigt när det går. Men inte av de skäl du beskriver i krönikan.
Jag vänder mig mot utgångspunkten att tidig hämtning skulle vara ett uttryck för stress, jämförelse eller en slags föräldratävling. För mig – och jag tror för många andra – handlar det inte om prestation, utan om erfarenhet.
Mina minnesbilder av att bli hämtad sent liknar nämligen inte dina. De är diametralt annorlunda.
Vi som växt upp i Floda är vana vid pendeltågens dova mullrande. Våra föräldrar arbetade hårt och pendlade. Min mamma tog det grå pendeltåget med gula ränder till Göteborg varje morgon, måndag till fredag, år efter år. Min pappa körde till Borås, över Landvetter, varje dag. Det innebar att jag hämtades sent. Alltid.
Jag minns ingen jordgubbskräm. Däremot minns jag det gröna stängslet. Hur det skallrade när man skakade det. Hur små hålen var i nätet när jag stack fötterna i det och försökte klättra upp. Jag minns parkeringen. Färgen på min mammas jacka. Hur jag stod vid fönstret, trummade på rutan tills den blev immig. Jag minns känslan av att vara kvar. Den oändliga väntan.
Det här är inte en kritik av mina föräldrar eller andra som hämtar sent. Man gör så gott man kan. Pendling, heltidsarbete och höga krav gör att sena hämtningar för många är oundvikliga. Det ska vi ha respekt för. Men det är en sak att acceptera det som nödvändigt. En annan att beskriva den sena hämtningen som något som i sig är “snällt”. För vissa barn är den inte det.
Jag tävlar inte med någon. Att kunna hämta tidigare är ett medvetet val, grundat i mina erfarenheter. Vi har valt att bo nära arbete och förskola, just för att skapa den möjligheten.
Att ditt barn frågar “varför kommer du redan nu?” när du hämtar ”tidigt” låter i mina öron som ett gott tecken på att du hämtar vid en lämplig tidpunkt. Då lämnar han med en positiv minnesbild och ser sannolikt fram emot att återvända dagen efter.
Barn är olika. Vissa hanterar det säkert bättre att vara kvar sent. Men för andra ser det annorlunda ut.
Tone Berggren, familjerättsadvokat
