Lerums Tidning ska tillsammans med läsarna utse Årets Lerumsbo 2025 och har bett kommunborna att nominera den de tycker har gjort något extra för lokalsamhället. Bland de nominerade har redaktionen valt ut fyra kandidater som presenteras i var sin artikel. Sedan får läsarna rösta på sin favorit, och vinnaren blir Årets Lerumsbo.
Flodabon Christine Jomansson som är verksamhetschef på Hela människan Lerum är första kandidaten som tävlar om att vinna titeln.
Så här skrev personen som nominerade henne:
”Jag vill nominera Christine Jomansson (Hela Människan) till titeln årets Lerumsbo 2025. För hennes arbete med att hjälpa kommunens mest utsatta invånare och föra deras talan, där de själva inte har den förmågan. Och hon gör det med en tydlighet och med ett starkt mod, utan att rikta någon som helst uppmärksamhet mot sig själv och sin egen prestation.”
”Rätt till ett värdigt liv”
Hur känns det att ha blivit nominerad och nu också en av kandidaterna som tävlar om titeln?
– Det känns väldigt hedrande. Väldigt fina ord. Jag ser det också som en chans att sprida information om vår verksamhet.
Varför gör du det arbete du gör?
– För att jag tänker att alla människor har rätt till sitt liv, ett värdigt liv, svarar hon och fortsätter:
– Jag vill forma en plats där människor får stöd, motivation och chanser för att förändra sin utsatta situation. Den öppna verksamheten en plats för gemenskap, tillhörighet och möjlighet till en bättre livssituation.
Hela människan i Lerums öppna verksamhet är en lågtröskelverksamhet, vilket innebär att man får komma som man är, oavsett vilket skick man är i och man behöver inget beslut från kommunen eller liknande. Vissa dagar är förutsättning för deltagande nykterhet och drogfrihet.
I det gula huset på Södra Långvägen i Lerum har de café, lunch och second hand och så anordnar de en mängd olika aktiviteter.
Omsorg och gemenskap
Christine började arbeta som verksamhetschef på Hela människan Lerum 2012.
En av aktiviteterna som har startats under hennes tid som chef är kören Hjärtats kör, den startades 2023.
– Det har varit otroligt roligt, och väldigt givande. Jättekul att få sjunga tillsammans och sprida glädje till andra. Jag tycker mig dessutom kunna se att vi som är med i kören utvecklas på olika sätt, säger Christine.
Hon konstaterar att Hela människans arbete inte bara är viktigt för dem som lever med missbruks- eller ensamhetsproblem.
– Jag får själv uppleva omsorg och gemenskap här. Tillsammans hjälper vi varandra att bli mer hela som människor.
Kändes det självklart för dig att tacka ja när du erbjöds tjänsten?
– Ja, absolut. Första gången jag kom i kontakt med Hela människan, eller Ria som det hette där, var under min uppväxt i Nässjö. Mamma och pappa var volontärer och vid ett tillfälle var vi och lyssnade på en ansvarig som berättade om verksamheten där, jag var 15 år och kände direkt att det här var ett arbete som jag gärna skulle vilja ha.
Har du någon gång funderat på att byta jobb?
– Inte egentligen, men jag har varit sjukskriven för utmattning två gånger under tiden jag har haft den här tjänsten och har tänkt att om jag känner att jag är på väg åt det hållet igen så kommer jag säga upp mig. Men jag tycker så oerhört bra om arbetet här, det ger mig väldigt mycket.
– Som andra perspektiv. Det är lätt att tänka att alla vill ha det man själv vill ha, som jobb och boende, men det finns faktiskt personer som har fokus på andra saker.
Vad var det som gjorde att du blev utmattad?
– När jag började här hade jag ensamt ansvar för personal, ekonomi, öppen verksamhet och second hand. Det blev för mycket att bära själv.
Människor med inneboende livsnerv
Nu är ansvaret delat på flera, det totalt sju anställda på olika anställningsgrad plus timanställningar.
– Det är en stor skillnad från 2012, konstaterar Christine.
Vad är det mest minnesvärda du har varit med om under tiden på Hela människan?
– Det är att träffa människor som är i en väldigt utsatt situation som ändå har en inneboende livsnerv, och som kämpar på. Att få dela dagarna med dessa överlevare och fantastiska människor, svarar hon.
