Hittade medeltida grav i Gråbo – berättar om sorg i Öijared

Ett massivt gravmonument plockades fram ur klocktornet vid Stora Lundby kyrka i Gråbo förra veckan. Antikvarien Sara Strindevall Språng pusslade ihop gravbitarna – som berättar om en tragedi i Öijared på 1600-talet.
– Det här gravmonumentet var en manifestation av sorg, säger hon.

ANNONS

Det var under förra veckan som antikvarien Sara Strindevall Språng besökte Stora Lundby kyrka i Gråbo. Där skulle hon hjälpa till med inventarieförteckningar – men i kyrkans klocktorn gjorde hon en upptäckt.

– När jag gick ut i klockstapeln och kikade lite så såg jag att det låg något under någon form av konstruktion, säger Sara Strindevall Språng.

Det var närmare 50 stenbitar i sandsten, kalksten och alabaster tillhörande ett gravmonument från Stormaktstiden som låg gömt i klocktornet.

Inskrift av guld på gravmonument i Gråbo

Personal vid Stora Lundby kyrka visste att ett omtalat gravmonument från den tiden fanns i kyrkan – men att det var så massivt, verkade ha fallit i glömska.

ANNONS

– Det hade jag inte alls väntat mig. Stora tunga stenar av olika sorter. Så då fick vi hjälp av de anställda att bära ut allt utanför, säger Sara Strindevall Språng.

Sedan började pusslet. Sara Strindevall Språng mätte, antecknade och fotograferade i takt med att monumentet återtog sin ursprungliga form. Samtidigt putsade hennes medarbetare de mest känsliga detaljerna.

– Min kollega Linda började rengöra med pensel och lättfuktade bomullstussar, tillsammans med Josefine som jobbar i pastoratet. För det fanns förgylld inskrift på monumentet. Ett tunt, tunt, tunt lager av guld, förklarar Sara Strindevall Språng.

Så småningom började en text bli synlig på monumentet.

Sträckte sig upp till kyrkans tak i Gråbo

Det var gravmonumentet efter Catharina Bielke, friherrinnan av Öijared, och hennes familj som hade tagits fram. Monumentet är daterat till 1654 och berättar om förlusten av friherrinnans två makar och sju barn, under ett liv som utspelade sig på gården i Öijared säteri, i nuvarande Floda, i början av samma sekel.

– Att det ändå gick att få ut så mycket information om det. Det var en wow-känsla, säger Sara Strindevall Språng och tillägger:

– Det här gravmonumentet var en manifestation av sorg för sin familj.

Gravmonumentet restes först i den gamla kyrkan i Stora Lundby. När den nya byggdes i början på 1700-talet flyttades stenblocket dit.

– I en förteckning från 1830 står det att monumentet var väldigt förfallet, så någon gång efter det har man plockat ner det igen och så har det förvarats.

Sara Strindevall Språng, antikvarie.
Sara Strindevall Språng, antikvarie. Bild: Torgny Lindén

Catharina fick Öijared som morgongåva

I förteckningen stod det att gravmonumentet stöddes av nio pelarfötter och sträckte sig upp till bjälklaget i kyrkan.

– Det måste ha varit oerhört stort, säger Sara Strindevall Språng.

Catharina Bielke omnämns i boken Tre socknars krönika (1967) av C.M. Bergstrand och B Andersson. Där beskrivs hon som en ”märklig” kvinna, särskilt känd för sin stora givmildhet.

– Catarina Bielke var ganska känd. Hon gifte sig till Öijared och fick Öijared som morgongåva. Hon gav ganska mycket till sin kyrka och människorna på bygden, säger Sara Strindevall Språng.

I boken står det att Catharina Bielke blev 89 år.

Viktigt att komma ihåg kvinnans sorg

Begravningsceremonin för den välkända kvinnan arrangerades i Domkyrkan i Göteborg med en ”stor process” och hennes kvarlevor jordlades sedan i Stora Lundby, Gråbo.

Hon dog 41 år efter att hon låtit resa den massiva sorgestenen i Stora Lundby kyrka.

– Jag tycker att jag har världens bästa jobb. Det känns lyxigt att få arbeta med saker av hög kvalitet men det känns också viktigt att ta hand om det här som den här kvinnan en gång har lagt stor kraft på. Jag känner ju med henne, säger Sara Strindevall Språng.

Så fortsätter hon:

– Att förlora två män och sju barn, jag kan inte förstå det. Det känns viktigt att ta vara på det och respektera.

Omständigheterna kring de anhörigas död är okända, men Sara Strindevall Språng berättar att det inte var ovanligt att barn dog.

Har barnen och makarna legat begravda vid monumentet?

– Ja, de har nog legat begravda där. Jag har inte förstått riktigt hur allt hänger ihop. Men jag har tolkat det som ett sätt för henne att kanalisera sin sorg och påminna om att de här människorna har funnits.

LÄS MER:Efter 40 års efterforskning – nu ger hon ut bok om Säveån

LÄS MER:Troligt att Heliga Birgitta var i Gråbo – men få vet det

LÄS MER:Alexander Storåker hedrades med mopedkaravan för fjärde gången

ANNONS