Fingrarna drar i flera olika sladdar som sticker ut ur den lilla luckan på den gamla lyktstolpen. Lisa Säthil plockar upp den sista jordgubben ur boxen som står på marken medan hon klurar på vilken sladd som ledar vart. Det är hennes uppdrag att väcka liv i den gamla stolpen. Men det är nog inga större problem. Hon är trots allt en ”up and coming” elektriker och just hennes intresse är gammal el. Lisa är en av föreningsmedlemmarna som tagit sig till Nilssons El och Teknikmuseum idag för att delta i en av deras arbetsdagar.
Det är en anrik fastighet på Frödings allé som huserar museet. Innan för portarna finns både en verkstad och ett museum fyllt med en eklektisk mix av prylar, motorer och elektronik från flera sekel.
– Det är ett eget initiativ startat av mig och pappa. Nu har vi massa olika människor här som gör museet levande med sina specialkunskaper, säger grundaren av museet Henrik Nilsson.
Henriks pappa var en gammal elektriker och började samla på sig spännande prylar under sina olika jobbuppdrag. Henrik gick själv och blev elektriker och prylintresset var även det med honom från start. De bestämde sig för att börja samla tillsammans och sedan föddes idén kring att skapa ett museum.
– Det var pappa som pushade för att vi skulle göra ett museum och så blev det detta, berättar han.
Men precis innan öppningsåret, 2016, gick Henriks pappa bort.
– Han skulle ha firat sin 90 årsdag här. Han hann se fastigheten och börja bygga lite, men aldrig slutresultatet eller föreningen som vi bildade.
Sedan dess är det Henrik tillsammans med de 60-tal andra föreningsmedlemmarna, för vidare både det teknologiska och familjära arvet. Det är en plats för kunskap och trevligheter. Exempelvis kan museet bokas för kalas, allt från 9 år till 90 års firanden. Det anordnas även tre event per år där firandet av Henriks pappas födelsedag är ett av dem.
– Jag hade aldrig kunna drömma om att det skulle bli något så här stort. Att så många företag stöttar oss och ger donationer, att så många med olika intressen hittar hit och berikar föreningen. Det är väldigt fint, säger Henrik.
"Viktigt att fånga de där små änglarna”
Tre klick från tändaren och sen flammar det upp på den pärlvita fotogenspisen. Fotogen-experten Johan Everitt förbereder en stor kanna kaffe för föreningen. Motoransvarige Pelle Lindgren och ”telefonmannen” Ove Svensson tågar in i lokalen. Snart blandas kaffedoften med lukten av motorer i husets verkstad.
– Vi brinner för att göra saker och hålla i olika aktiviteter för alla barn, berättar Johan medan han tar av kannan från spisen.
– Vi är nog helt övertygade om att man ska fånga de där små änglarna när de är riktigt små. Att visa dem tekniken och få dem att se annat, att vilja släppa Ipaden lite. De är helt i extas och det väcker så starka känslor hos oss, säger Henrik.
I allt färgglatt myller och saker som sträcker sig ända från 1800-tal till 70-tal är det inte svårt att tänka sig barn som fascinerat strosar runt bland museets alla ting. Barnen brukar kalla Henrik för ”skrotnisse” och här kan de inte bara få massor av kunskap, utan även få prova på att till exempel göra emaljsmycken och gjuta tennsoldater.
Nyligen besöktes Lerum av 400 nordiska barn i samband med Barnlek 2023 och mer än 100 av dem kom till Nilssons El och Teknikmuseum. Dessa möten är det som driver museets arbete framåt förklarar Henrik och berättar om en händelse som grep tag i honom lite extra.
– Det var en pojke som nog hade det lite svårt och kunde inte prata. Han fick testa att pumpa den gamla brandsläckaren vi har där ute. Han var så stark så han grep tag i varsin stav och började pumpa, helt själv. På andra sidan pumpen satt två små barn så när han tryckte med all kraft åkte deras fötter upp i luften, det var riktigt roligt för alla. Innan han lämnade för att gå vände han sig om och kramade om hon som stod i caféet och tog oss alla i hand. Det var helt fantastiskt.
Sverigeunika telefonkiosken
En stor del av museets prylar kommer från frivilliga donationer som de gärna tar emot. Inne i huset kan man förlora sig mellan gamla kameror, mopeder och kobratelefoner. Men det är på uppfarten utomhus som man kan se en riktig teknikskatt. Målad i klassisk ”Göteborgsblå” står Sveriges äldsta fungerande telefonkiosk i all sin prakt.
– Tack vare många fantastiska sponsorer som hjälpt oss att blästra och måla har vi nu gjort klart den. Vi gör saker som fungerar här på museet.
Telefonkiosken skänktes till museet av en Lerumsbo och då var den i mycket dåligt skick och dessutom orange i sin originalfärg.
– Vi jobbar ju bara på onsdagar och det blir en del kaffedrickande så den har tagit några år att restaurera, skrattar Henrik.
Till en början var det tänkt som ett projekt tillsammans med kommunen där telefonkiosken skulle hamna på Bagges torg. Men projektet roddes aldrig i land. Nu förblir den unika telefonkiosken kvar på uppfarten till museet, omringad av blomstrande hundkex, för besökare att skåda.
Satsar på jättedokumentation
Föreningen och museet växer så att det knakar i fogarna. Inte nog med alla prylar som finns på plats i Lerum, utan museet har även två lager fyllda med saker på andra orter. När LT frågar hur många prylar de har till sitt befogade spärrar Henrik upp ögonen.
– Oj, det vet jag inte. Men just därför har vi dragit igång ett jätteprojekt.
För ett och ett halvt år sedan valde Henrik Nilsson att bilda stiftelsen Nilssons Tekniska Museum i Lerum. Nu söker de efter folk som vill vara med på ”jätteprojektet” som innefattar att varje pryl ska fotograferas och få ett individnummer.
– Detta är ett ganska unikt museum vi har här i Lerum. För det är faktiskt så att Göteborg inte har ett övergripande tekniskt museum.
Beslutet att genomföra projektet går tillbaka till det som tycks genomsyra hela verksamheten och dess kärnmentalitet. Att på ett lärorikt och roligt sätt lära vidare om teknikens under.
– Det var en liten pojk som frågade ”Skrotnisse, bodde alla telefoner i små hus förr?” och menade såklart telefonkiosken. Och då kan vi ge den kunskapen här till honom och alla andra barn som undrar. Det är det vi brinner för, säger han och fortsätter:
– Så denna satsning är till för dagen då jag kanske inte längre finns eller om något skulle hända, för jag tror att det är viktigt att sakerna och kunskapen förs vidare.
LÄS MER:Lokala orkestern fyller 10 år – firar med unik konsert i Floda
LÄS MER:Restaurangen Terrassen i Gråbo bjuder på genuin husmanskost
LÄS MER:Flera meter djupt hål i Säveån – åtgärdsarbete påverkar trafiken
